ringens, synes tydligen af de förklaringar, som i samma anda nyligen inom de båda husen blifvit gjorda af iorderna Palmer:ton och Granville. Huruvida allt detta passar in i Berlinerkabinettets politik är ännu okändt, men så mycket vet man emellertid, att preussiska regeringen förklarat sig vilja i afseende på bemedlingen handla i förening med England och Ryssland, likväl förbehållande sig att, i händelse omständigheterna så fordra, på egen hand uppträda. Under tiden söka Nordtysk-. lands inflytelserikare blad af alla krafter att inverka på Preussens beslut och förmå denna makt att icke inkasta sig på en bana, der den, under bemödandet att återställa freden och stäfja Frankrikes öfvervigt, skulle ikläda sig ansvaret att hafva öfver Europa bringat alla de olyckor, som äro förenade med ett allmänt krig. Inom engelska pressen yttrar sig oron öfver Preussens tvetydiga hållning på ett ännu bestämdare sätt. Den såväl för sina demokratiska tendenser som sin förtrogna ställning till utrikesministern lord Russell bekanta Daily News: har nyligen i en följd af artiklar kraftigt uttalat sina tankar i denna fråga. Om — yttrar sistnämnde blad — Preussens regent någonsin hyst den tanken, att vilja påyrka, att Österrike skall få behålla Minciolinien och de fyra fästningarne, så bör man hoppas, att han numera öfvergifvit dessa outförbara planer. Tysklands gränser emot) söder ha blifvit utstakade af naturen sjelf, hvilken satt Alperna till en skiljemur emellan tvenne folk, mera skilda i stam, språk och seder än sjelfva klimatet i de länder, som af dem bebos. Från: den dag, då italienarnes naturenliga fordringar blifvit tillfredsställda, blir deras intresse i afseende på tyska gränsens skyddande. emot en inkräktare alldeles detsamma som tyska förbundets. Lombardiet, nu en källa till fara för Tyskland, skulle då medverka till dess skyddande. Det står nu i Preussens makt att bevisa Europa och Österrike en omätlig tjenst genom ätt tillråda sistnämnda makt att erkänna och tillfredsställa tidens. kraf samt medelst ett högsinnadt beslut för alltid göra slut på denna så länge sväfvånde italienska fråga. Man har framställt denna fråga såsom en blott tvist emellan Frankrike: och Österrike, men det vore högst olyckligt, om Preussen hyste en så inskränkt ås:gt. Vi lefva i en tid, då ingen makt är nog stark för att lättsinnigt angripa en annat: makts integritet. Fransmännens kejsare är stark och lyckosam, emedan hvar och en ser, att fättvisan af det verk ban har i sigte icke kan sättas i fråga. Det är detta, som binder händerna på de neutrala, nu för öfrigt mindre än någonsin tillförene benägna att isolera sig eller att samtycka till en -oberättigad. anfallspolitik. Må derföre Preussen af Österrike fordra antagahdet af de billiga och nödvändiga vilkor, på hvilka fransmännens kejsare är färdig att återvända inom sitt rikes gränser. Österrike skall komma att känna sig starkare efter att hafva till en nation återställt dess rättigheter, de franska vapnen skola hämmas i sin mäktiga fart, och Europa skall se sin fred återställd på säkrare grunder än någonsin alltsedan kongressen i Wien. Aktningen för ett tappert och beslägtadt folk förbjuder oss att till dessa skäl lägga andra, ur historien hemtade, men vi kunna i den vänskapligaste anda anmärka, att historien skall på sina ännu oskrifna blad anteckna en sträng dom emot Preussen, i fall. det nu motsätter sig. att en nation varder sjelfständig, som i hvarje afseende är värd att ega frihet. I en sednare artikel anmärker samma blad, att till bildandet af-den för Italiens oberoende gynsamma stämning, som nu med hvarje dag: vinner mera styrka inom den preussiska monarkiens upplysta kretsar, ingenting så mycket bidragit som Englands lugna och iakttagande hållning. Så länge — fortfar Daily News — det af våra statsmän förda språk uppmuntrade den ovärdiga farhågan, att ett skriande och exceptionelt ondt i en viss del af Europa: icke skulle kunna med kraft botas utan att blottställa hela den grund, -på hvilken folkrätten hvilar, så kunde man icke förvåna sig öfver, att de vildaste farhågor uppstodo i de länder, som gränsa till Frankrike. Vår nya regerings bestämda språk har haft den lyckligaste verkan, och det visar sig nu mindre benäget än någonsin tillförene att vidhänga denna blinda och förlamande konservatism, som är icke mindre förderflig i hela Europas affärer än i de: särskilta staternas. Nu, då underrättelsen om de vigtigaste händelser. från krigsteatern åter framkällat en oro hos både höga och låga inom Tyskland, är det af stor vigt att vår regering fortfar med sina vänliga råd till hofvet, i Berlin. De utmärkta män, hvaraf prinsen-regenten är omgifven, veta väl, att deras lands välstånd och -ära ingenstädes utgöra föremål för mera uppriktiga och oegennbyttiga önskningar än i England. I närvarande ögonblick kunna vi ej bättre ådagalägga vår vänskap än genom att biträda Preussen i motståndet mot en rörelse, som. skulle kasta landet in i en utrikespolitik, ovärdig dess fria institutioner och olycksbringande för de förboppningar, hvarmed fria män i hela verlden följa dess utveckling. Prestmötet i Göteborg. Vid det i Göteborg förliden vecka hållna prestmötet synas diskussionerna i det hela, att döma af Handelsoch Sjöfarts-tidningens:referering af desamma, hafva företett samma karakter, som öfverhufvud visat sig vid de i år och förlidet år uti andra stift hållna prestmöten: samma fasthängighet vid föråldrade