Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 3

serat mig, ty jag läste deri en icke vanlig sorg, och jag har deltagande för alla som lida. Jag tackar er, svarade Harry Burg, för er manliga öppenhjertighet och ert ädelmodiga deltagande; men jag kan icke mottaga en almosa.n Det är ett hårdt ord. Hur skall jag annars kalla er gåfva? Ni måste taga tillbaka ert guld eller samtycka att emottaga porträttet. Om vi skulle ingå en öfverenskommelse, sade främlingen. Jag förstår er icke.n Kom till mig med det i morgon. Här är min adress. Kanske skall ni icke finna mig ovärdig er bekantskap. Det skall måhända blifva mig möjligt att vara er till nytta; men detta är hvarken den rätta timman eller platsen för några närmare meddelanden. Får jag vänta er?, Ja.n Jag litar på ert löfte.n Med dessa ord lyfte fremlingen på hatten och gick med hastiga steg framåt Oxfordsgatan. : Besynnerligt,, mumlade vandraren, då han blifvit allena. Han måste hafva läst min afsigt i mitt sqvallrande ansigte. Jag kunde aldrig tro att förtviflan var så vältalig. Jag är glad härför,, tillade han, mycket glad! Jag skall en gång lemna verlden med bättre tanke om mina medmenniskor. Han betraktade kortet, som hans välgörare gifvit honora och läste namnet: Harold Tracy, S:t James square. Det var hjelten i vår berättelse, som redan varit tre dagar i London. : Besynnerligt! mumlade artisten åter; säkerligen har jag hört hans namn förut — min dyra mor talade mångfaldiga gånger om Tras