Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 3

sjelf; den bestod om morgonen af kaffe, om middagen af mjölk och om aftonen af t. Sin säng bäddade han sjelf; den bestod af en soffa med tagelmadrass och en filt; någon städning eller sopning i rummen kunde aldrig komma i fråga i anseende till de många slags föremål, som betäckte alla bord, stolar, kistor, skåp och lådor. Hela taket var fullsatt med bräder, hvarpå böcker voro uppställda, väggarne bekfädda med kartor, och öfver dörren utsträckte ett par väldiga: elghorn sina grenar, hvarpå hatt och utanrock hängdes. I ett rum grinade mot den inkommande : en stor mängd djurskallar och uppstoppade ugglor med glasperlor till ögon, i ett annat fanns en stor mängd ugnar, retorter och kolfvar, i ett tredje en svarfstol, em hyfvelbänk, en elektricitetsmaskin och en åskledare o. s. v. En dag såg man honom vandra bland alla dessa samlingar, med fingrarne på båda händerna sönderfrätta af vitriololja, som. begagnats vid ett förolyckadt kemiskt försök. Motion ute i luften. tog han sig ibland, men vandrade då till de aflägsnaste och vildaste trakter i nejden, försedd med en väska, en bössa och en kikare; En dag föll det honom in att göra en resa af 6 mil fogelvägen, eller i rak linie, till ett ställe. Försedd. med en magnetnål och en liten klippare, lika envis och ihärdig som han sjelf, begaf han sig åstad och framkom efter halftannat dygn, då både han och häst trängt igenom skog, mossar, myrar och kärr samt voro knappt igenkänliga för lera, dy och smuts — men fram kommo de. En hel vinter till-. bragte han i de aflägsna urskogarne uppemot Norge, jagade björnar, gick på skidor och afmätte trakten samt bodde då dels i en bondstuga, dels i en lada. Under tiden var han xlädd i en rock med tolf fickor, utom. ett läderbälte med fickor rundt om lifvet. På våren kom han hem med sina samlingar af skeletter och stenar i:flera lass. En egenskap hade han lika med alla lärda stugugrisar (Stubengelebrte), den nemligen, att disputera allting och gerna sätta sig på tvären, som man säger. Sådana originalor träffar man i Upsala, och isynnerhet i Tyskland och de äro roliga när man kan få upp munnen på dem. För öfrigt var han ej. någon misantröp, utan ville alla väl och hade altid trefligt i sällskap med sina ideer och funderingar, ehuru stadens fruntimmer och kavaljerer inbillade sig, att han omöjligen kunde i sin enslighet sysselsätta sig med annat än att — gäspa, eaasm—— 0 SEAT