Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 2

RR NERE —— i AL —— än den rike arftagaren. Girighet är icke enTdast ålderdomens dast. Richard Burg stod ensam i verlden, -ty . ende anhörige han egde var en aflägsen slägting af samma namn, omkring två år äldre än han sjelf, hvilken han afskydde af hela scitt hjerta, helt enkelt derföre att ban var fattig och hade förslösat några hundra pund, som han erhöll då han blef myndig, på en resa gehom Italien och Grekland för att studera såsom artist. Från denna slägting hade han under den senare tiden emottagit åtskilliga bref, hvari han på ett manligt och redligt språk anmodades om hjelp, och hvilka han besvarat genom ett anbud att söka skaffa honom plats som skrifvare genom sin bankirs inflytande, hvilken fillika varit hans förmyndare; en välvilia, som Harry, med den heliga kärlek artisten hyser för konsten, bestämdt undanbad sig: RR Rickard ansåg Sig hafva gjort sin pligt ocb ;tvådde sing bänder för följderna, det vanliga sättet att blifva qvitt fattiga slägtingar, och vida mindr kostsamt än att bispringa dem med kontanter. , Den försigtige unge entleomannen gick nu. och öfvervägde huruvida .S2n skulle eller icke skulle följa med grefven . Tuft och den högvälborne herr Percy Howa dT på en båtfärd, ty morgonen var, som vi re. tån nämnt, kylig fastän klar, och han fann nerc ePvinden väl skarp. Jag måste följa med, tänkte han sluttligen, annars kan Tuft blifva -missnöjd, 0: ban får tvenne köpingar att bestämma öfver, då han blir myndig.n Genom denna beräkning anse sig säkerlien våra läsare hafva skäl till den förmodan att Richard Burg hade en passion: örelystnad. De hafva rätt. Han drömde om att få utöfva