Aftonbladet – 5 juli 1859, sida 3

—— -——XK-——— eoe— — — — — — — — —XVNSNNSNS5U Flickan älskar dig, Harold. Le icke så sorgset, min kära gosse; jag är alldeles säker att hon älskar dig. Hennes far och jag kommo till denna öfvettygelse för nära en vecka sedan. Han skall. göra henne föreställningar öfver detta dåraktiga infall. Nej, icke för hela verlden, svarade Harold. Så varmt jag äfven är fästad vid henne, skulle jag ej för något pris vilja komma i besittning af hennes Hand; utan hennes kärlek och frivilliga val. Nej, min farbror, tro mig att jag har tagit det klokaste beslutet: att lemna Granstoun för någon tid och blanda mig i verlden. Stannade jag här, skulle mitt bjerta förtäras af qväl, minnet näras af en fåfäng saknad och all sinnesstyrka och själskraft förstöras. Jag skall, då jag reser, känna endast en saknad, tillade han, den att skiljas från er, min välgörare, min andre far. Sir Mordaunt gick några steg under tystnad. Slaget var så oväntadt; det återkallade för hans minne hans egna tidigare sorger. Du har rätt, Harold, sade han efter en stund, och jag tackar himlen att du har nog kraft att strida med en pröfning, som alldeles öfverväldigade min svagare natur. Hemmet blir glädjetomt då du är borta, tillade han sorgset. Jag skall sakna ditt glada skratt och inbilla mig under de ensliga vinterqvällarne, att höra dig komma galopperande på Maybud i allen. Om min hemmavaro är nödvändig för er lycka, er trefnad,, sade Harold, så vill jag stanna här. Jag tackar dig, min käre gosse, sade baronen och tryckte: med värma hans hand; jag tackår dig för detta tillbud. Jag kan icke säga dig hur godt det gjorde mitt hjerta, men jag är ej så sjelfvisk, att jag skulle vilja antaga det. Nej, Harold, ditt sinneslugn är mig kärare än ditt sällskap. Du bör genast