Aftonbladet – 5 juli 1859, sida 2

kärleken och att rätt tolka den. Jag kan endast tala såsom min känsla inger mig — en känsla, lika sann som varm, Isabella,, sade han och fattade hennes hand, lek icke med min ångest. Var ädelmodig, var lik er sjelf och sluta med ens min ovisshet. Får jag icke hoppas? Mr Tracy,, svarade den darrande flickan. Mr Tracy! upprepade ynglingen; och hvarföre icke Harold? Detta ljuder mycket vänligare. Nå väl, ja, det gör så, fortfor hon med förtviflad ansträngning. Förlåt mig att jag använde ett så kallt uttryck. Ni har icke sårat mig. En hederlig mans kärlek är en hyllning, hvaröfver den bästa qvinna kan känna sig stolt, hur mycket mer då den, som är så litet värd ett hjerta sådant som ert! Det är omöjligt att jag någonsin kan blifva mer än en syster för er. En syster! utropade Harold. En sann och fillgifven syster,, svarade Isabella, som skall bedja Gud att ni må blifva lyeklig med en annan, ty jag kan aldrig tillhöra er. En annan! upprepade den olycklige älskaren, häftigt upprörd, ack, aldrig, aldrip! Förolämpa mig ej med. ett sådant ord, tran.pa icke under fötterna det hjerta ni försmått. Jag har varit för hastig, tillade han och kastade sig åter för hennes fötter, samt blickade bedjande i hennes ögon. Gif mig tid, Isabella, att söka besegra detta beslut, -som gör mig så förtviflad. Jag har växt upp på landet och saknar ännu de egenskaper och det sätt, som kunna vinna en ung flickas hjerta. Ni kan aldrig få ett bättre rum i mitt hjerta, Harold, än ni nu egef., sade Isabella, som för bådas skull önskade att snart sluta det plågsamma samtalet. Mitt beslut ör oåterkalleligt.