mig bort från detta ställe i natt; men er mor måste åtfölja oss. :SVår mor, dyraste Eugenial-utropaderänksmidaren, förtjust öfver sin främgång. -Ni vet hur ömt how älskar er. Den obetänksamma förbindelsen beseglades med en kyss, i hvilken : kärleken. hade ingen del;..det var lågsinnad, kall, beräknaride egennytta på ena sidan; svartsjuka och sårad få: färiga den andra. Då de samtalande dragit sig undan, stack Goroo sRtgt fram hufvudet: från eftrtätt busksnår vid kanten af den gångstig der samtalet egt rum: Hans ögon rullade af förtjusning öfver den upptäckt han gjort, och de tjocka läpparne sträckte sig från ena örat till detandra. Godt! sade han: med ett förnöjdt skratt. Missis Eugenia rymmer bort. Jag icke berätta något. Jag vara mycket glad. Jag icke tåla Missis Eugenia. Flera gånger under dägen var Isabella plågsamt förvånad öfver sin systers besynnerliga sätt. Det låg ett uttryck af triumf i hennes brinnande blickar;sen bitterhet i hennes ord; som smärtade henne, Det är ett tecken till svagt hufvud och ännu sämre hjerta, då någon kan känna nöje på förhand af den sorg och plåga han är på väg att-bereda andra. : Sällskapet hade lemnat salongen för natten. I stället att gå till hvila, satte sig Isubolla vid fönstret; hon. gret;.ahingen omnågot ondt sammahpressade hennes hjerta. Hastigt-hörde hon något pråsslande i korridoren;-hon lyssnade och undrade hvaddet kunde betyda. Hennes ovisshet r ckte icke länge, ty Norah, hennes kammarjungfrö, en varmhjertad; irländsk flicka, hvars: (mor hade varit amma igeneralens fanållj Muti Indien,