Aftonbladet – 4 juli 1859, sida 2

hyarje blickvägdes — den fråga, som var å båne, var dem alltför .vigtig. All Harolds tid vår ej upptagen af Eugenia, Den naturliga känslan för det rätta och påssånde fordrade att ej Heller Isabella skulle; försummas. Hans uppmärksamhet) emot henne, ehuru :ej särdeles liflig, var dock ångenäm och vördnadsfull; odh emottogs med så mycket lugn, att ej en gång hennesisyster kände en skymt af svartsjuka. ng inFöreslå musik Hviskade Albert tillsin mor; fEnkan tog. vinken i;akt och ledde skickligt samtalet: åt, det-håll:han önskade. IJäg vet knäppt hvad jäg skall sjähga, sade den äldre systern, i det fingrarne vårds2 Be öfver tangenterna på pianot. Samtalet tystnade, och efter ett lätt Preludiltmbörjade miss: Treläwney den välbekanta arian ur fjerde:akten af Robert; AaRdbert! toi que jaime Et qui rötus mä foi, Tu vojis mon effroi...... , ; hvilken hon utförde med ett så lysande föredrag och passioneradt uttryck, att hennes åhörate voro förtjästa. q Miss Tracy förklarade att det var. vackert, utmärkt vackert, men fillädeatti hennes ung: döm sjöngo unga damer påvannat-sätt. ) Harold sade intet — han kunde endast yttrå sin tacksamhet i blickar. : Å Öfvefimodig genom sin triumfysökte Edge? nia öfvertala sin syster att taga hennes plats vid pianot. Förgäfves nekade Isabella dertill. Du vet ehursällan jag, sjungerbsäde! han .med en djuprodnad, Jag Barhyatkerr dih röst-eNer föredråpg. Ki Sjung, Mitt kära bärn,, hyiskade generaFör Isabella, Var den minsta önskan.af hennes far-en befallling, och Utan mäågön vis