Det är tjugofem år sedan vi sist träffadesn, anmärkte den gamle mannen så länge räcker icke lifvets sommaro, tillade han allvarligt; men min vän bär sina år och sin sjuk: lighet väl och har den ömmaste, bästa vårdarinna. En lätt skugga af missnöje föll öfver den vackra flickans ansigte, men försvann åter så hastigt, att endast en af de närvarande blef den varse — Albert, Min syster Isabella, svarade hon: Som tagit sin plats såsom sjuksköterska för dagen, tillade den unge officeren, framkastande en osanning, hvilken hån skulle varit alltför artig man att bestämdt påstå; Isabella hade varit generalenssjuksköterska alltsedan sjukdomens början och lemnade nästän aldrig hans rum. I morgon; sade sir Mordaunt, i det han steg upp för att taga afsked, skall jag, med er tillåtelse, presentera min syster; miss Tracy, och så snart detta olyckliga anfall af gikt upphört, hoppas jag att få se min gamle vän och hans förtjusande döttrar på ett längre besök vid Granstoun Park. Eugenia räckte talaren sin hand; som han åter kysste med all. den belefvade artigheten af en nu nästan förglömd tid. Huru Harold afundades honom detta ålderdomens priviles gium, då samma sköna hand för ett ögonblick hvilade i hans! Farlig ! mumlade Albert för sig sjelf, då den unga gästen lemnade rummet: Detta ord hade intet: afseende på kärlek, ty denna: förädlande känsla hade han aldrig erfarit, men väl på hans planer, hvilka vi knappast behöfva säga våra läsare voro riktade påden rike general Trelawneys äldsta dotfets hand — hennes hjerta tänkte har föga på. Baronen och hans unge frände redo flera mil undergtystnad; den gamle mannens tans