ia var idel lif och glans och syntes fordra oeundran, medan Isabella blygt undvek den. Jag sade dig att vi skulle finna den rymI maren vid Grangev, utropade sir Mordaunt, då San inträdde med miss Tracy vid armen. Fördöme den skälmen! tillade han, i det han skakade hand med sin gamle vän; selan du bosatt dig på orten, se vi knappt en skymt af honom., Harold försökte att se obesvärad ut. Huru föråldrad han är ! tänkte tant Margaret, i det hon artigt log emot sim gamle beundrare och försäkrade honom att han var högst obetydligt förändrad, Hvilken lycka att jag slapp undän! tänkte general Trelawney inom sig, i det han lade handen på hjertat och förklarade att miss Tracy var lika skön som någonsin. Håll upp med komplimenterna, Neda, sade baronen fryntligt, xannars ger du de unga här en dålig tanke om din ,upprigtighet. Gikten bar ändtligen lemnat dig ser jag. Invaliden kastade en blick på sin krycka. Åtminstone nära nog, fortfor den förre; litet ombyte af luft skall göra det öfriga. Du och dina döttrar måste komma och tillbringa en vecka, åtminstone hos oss vid Granstoun Park. Jag hoppas att mrs Mortimer och hennes son äfven göra oss den äran att följa med. Harold är otålig att få visa de unga damerna sina hästar och hundar och öfriga gunstlingar, och min syster och jag att få tala med dig om gamla tider., Bjudningen var framstäld med för mycken hjertlighet att ett afslag skulle kunnat komma i fråga, och det blef således afgjordt att de båda familjerna om tre dagar skulle träffas vid Granstoun Park. (Forts. följer.)