Article Image
har icke Just att komma ut på fältet. Så måste man gå att söka honom. Linien sätter sig åter i rörelse utför höjden. När den hunnit ett godt stycke fram på slätten, deplojeras hastigt på motsatta höjden massor af imfanteri — äfven det understödt af artiller . Det ser verkligt bra ut. Jag tror det är kronprinsen som rider der på Prinsen? utefter lederna för att utdela befallningar och i korta och tusandjefliga uttryckluppmuntra sitt folk. Kanonerna spela, musiken är tyst, tiraljörerna pluttra bort sitt krut, kolonnerna fyra af salfva på salfva, mer och mer komma de inpå hvarandra. Nu äro de på bajonetthåll och ingen dödlig kan se annat än att dessa massor, af hvilka ingendera vill gifva vika, skola stöta ihop, bröst emot bröst och mage emot mage. Så retirera då, för fan i våldl; ropar kronprinsen till den afdelning som är på förhand dömd att offras upp. Allmän reträtt å ena sidan och segerljud å den andra med stor affyrning i luften af alla ännu laddade gevär. — Men det finns ju inga fallna, anmärker en gammal bekant, som jemte mig hört det förskräckliga skjutandet. Jag ser bara häpen ut öfver hans anspråk på natursanning i simulacre. — Ja, hvarföre skulle der inte vara nägra fallna, upprepar min treflige interlokutör. Hur skolå de annars veta att bära bort sårade och att krypa ned i dikena, när det kommer till krig? — Men vill ni då att de skulle skjuta skarpt. eller med laddstockarne kanske? — Nej, vasserra, det kunde ju stå på orderna hvilka som skulle falla... annars kunde de lägga sig ned allibop i denna värmen. — Öch så skulle man väl äfven begrafva de fallna för att lära truppen hur det går till. — Nej, så långt vill jag inte gå. — Åh strunt, man kunde ju begrafva dem lefvunde. — Är ni alldeles befängd? — Det. vore ju konseqvent med att låta de oskadade falla. Och för resten kunde man äfven sätta på orderna, hvilka som skulle lefvande begrafvas. Så der kan man prata lättsinnigt, när kriget är 150 mil från Stockholm. Min goda vän, blir jag nöjd med din fisk och du med mitt bref, så skall du kanske en mulen dag få ett annat från Din tillgifne Parlander.

2 juli 1859, sida 3

Thumbnail