Aftonbladet – 2 juli 1859, sida 2

tress Mortimer och sänkte rösten till der ljufva milda ton, som snarare låter känna än höra sig. Det finnes qvinnör, hvilkas hjertan endast kunna vinnas genom själens egenskaper. genom en ömsesidig öfverensstämmelse, ljuf som musikens harmonier; hvilka betrakta lyckan såsom någohting vida skildt från guldet och rangen; hvilkas leenden kunna skänkas, ej säljas, och som skatta en endas beundran vida högre än tusendes smicker. Ah! Ni återkallar er kätterska villfarelse, anmärkte miss Frelawny. Nej, svarade dött förre; jag medgifver endast undäntag från min fegel:undantag, tillåde Han sörgsen, hvilka jag väl drömt mig, men aldrig funnit. Sök, sade Eugenia gäckande; sök. Hvarest?n Detta ord var alltför djirft att mer än hviskas fram — orsaken kanhända. att häns mor ej hörde det. E En rik purpur spred sig på den vackra flickans hals ocH kind, ej så mycket i anledning af frågan, söm för dön pässionerade blick; hvilken åtföljde den. , Hon var för ett ögonblick ytterligt förvirrad. Lyckligtvis blef hon hjelpt ur sin förlägenhet genom inkomsten af Goroo, en svart gosse, som generalen medtagit från Indien och hvilken. gjorde tjenst som page åt de unga damerna. Gossen, som. endåst var tio är gammal, bar en rock af skarlakansrödt kläde, kantad med guldsnören, och en liten rund mössa af sams ma tyg på sitt ulliga hufvud. aHvad vill du Gorbo? frågade mitress Mortimer litet otålig. Möjligen tyckte hun ej om att blifva störd medan hon läste Times — möjligen ock af någon annan orsak. Ni icke sel svarade den lille skälmen, i det han drog munnen från ena örat till det andra och lät sina blickar falla på brickan