Aftonbladet – 1 juli 1859, sida 3

ståndares vapen är ej blott icke något skäl för de! samma, att göra sig förtröget med tanken att gifv provinsen till spillo, utan Österrike fordrar äntt all jemt en preussisk garanti för dess återvinnande. D Preussen alltid varit af den tanken, att det ej ka lemna en dylik ovilkorlig garanti för upprätthållar det af de hittills varande besittningarne och de hittills varande inre ordningen i de italienska sta terna, sådan Österrike vill hafva den, så är de begripligt, att alla underhandlingar mellan de båd tyska makterha ännu temligen mycket måste stå vida fältet. Att göra mödgiffanden åt Preussen rö rande den militära och diplomatiska ledningen i Tysk land, dertill är Österrike visserligen mera benäget men dessa eftergifter göras deremot värdelösa ge nom de svårigheter, som Tysklands mellersta sta ter göra dervid. Dessa stater tyckas hittills vari beredvilliga att i militäriskt afseende underordn: sig Preussen; men i diplomatiskt hänseende är de mindre benägna att släppa ifrån sig sina förde lar. Man vågar dock hoppas; att denna stämning inom kort skall gifva med sig, men änhi nödgas man påstå, att det icke skall gå så lätt för Preus sen att utföra den rol det åtagit sig i Tysklands intressen och som pålägger det lika stora omkost nader som faror., SPANIEN. Det officiella bladet tillkännagifver, att infanten af Spanien, Don Sebastian, nu erkänt drottning Isabellas rätt till Spaniens tron samt inför spanska sändebudet uti Neapel den 4 Juni aflagt trohetsed. Prinsen är son till prinsessan af Beira i första giftet. Denna tilldragelse ansågs i Madrid vara af stor vigt, och skullå vara det i ännu högre grad, i händelse Don Carlos. söner följde sin frändes exempel samt erkände landets institutioner och svure drottningen trohetsed, Fäderneslandets portar skulle redan vara för dem öppnades ÖSTERRIKE. Österrikiska regeringen förklarar den beskyllning för barbariska åtgärder, hvarför general Urban är föremål uti en depesch af grefve Cavour, sakna grund. Detaljerna i denna säk skola offentliggöras: Den missgynsamma verkan kriget redan utorvar och ännu vtterligare kommer att iitöfva på tusentals familjers omstänuigheter, har — skrifver ,Deutsche Allgem Zeitung — framkallat en viss nedstämning, som isynnerhet ger sig tillkänna inom Wiens industriella kretsar. Förstadsfabrikanterna, lvilka redan för längesedan gjort stora indrägningar i sin arbetsverksamhet, hafva för afsigt att efter Kristi lekamens fest göra änhu större inskränkningar i arbetet, och det är väl icke något tvifvel underkastadt, att arbetarebefolkningens nedstämning då skall bli ännu svårare, i det att nöden skall inställa sig och hatet mot den allmänna fredens störare ännu mera förökas. Det är nemligen här brukligt att vid Kristi lekamens fest påbörja arbetena för vinterförråden, men då våra fabrikanter icke anse tådligt ätt vid de höga silkespriserna och i afvaktan på en dålig afsättning tillverka stora varulager för vintern, så skola de se sig -nödsakade att afskeda ännu flera arbetare. Det är verkligen en lycka för Wien — utropar tidningen — att den unga arbetarebefolkningen till större delen gått ut i kriget såsom frivilliga, emedan det i annat fall skulle bli svårt att sysselsätta dem. ITALIEN. Från Turin skrifves den 26 Juni, att grefve Cavour afgifvit en förklaring af det innebåll, att de områden af Italien, hvilka blifvit besatta af piemontesarne, stå under Sardiniens protektorat. Ett antal sf 100 piemontesiska officerare hade afgått från Turin, för att organisera rörelsen i Romagna. : Kossuth hade den 22 Juni ankommit till Genua. E Uti en korrespondens från Turin berättas, att legationerna äro helt och hållet blottade på trupper. En styrka af 3000 karabinierer hade marscherat från Pesaro till de upproriska städerna uti legationerna, hvilkas befolkning var nästan alldeles obeväpnad. De uti Perugia inträngande schweizarne hade farit fram med stor grymhet; 70 borgare, flera soldater och 3 kaptener blefvo på platsen. Folket hade med förbittring kämpat till sitt försvar, och vid schweizarnes stormning mot husen hade man genom fönstren kastat öfver dem sjudande olja, eldkol och glödande aska, hvarigenom soldaterna råkade i förfärligt raseri, inbröto uti husen och kastade borgrarne ut genom fönstren. Påfven hade den 20 Juni hållit ett konsistorium, hvaruti öfverlades om Romagnas afsöndringsförsök. Hans helighet meddelade dervid en skrifvelse från kejsar Napoleon, hvaruti denne garanterade Kyrkostatens oafhängighet. Påfven hade dock icke funnit kejsarens försäkring tillräckligt lugnande. Uti en korrespondens från Rom af den 21 Juni berättas, att söndagen den 19 Juni en folkhop i Rom ämnade utveckla italienska trikoloren och proklamera Victor Emanuel till diktator. — Dette hindrades dock af general Goyon, hvilken utsände starka patruller på gatorna. Uti Ancona hade den påflige legaten jemte påfliga trupperna dragit sig tillbaka uti fästningen. Uti Florens har ett ministerielt cirkulär blifvit utfärdadt, hvaruti prefekterna anvisas att låta folket få obehindradt-göra sinä manifestationer, beträffande dess önskan om annexation till Piemont. Uti detsamma uttalar sig len provisoriska regeringen mot den fördrifna lynastiens återvändande, förklarar den terrioriala söndringen såsom orsaken till Italiens svaghet, samt ser uti Victor Emanuel symbolen för Italiens enhet och frihet. Uti ett bref från Neapel af den 17 Juni perättas följande om dagen förut utfärdade Fal mL be riter sann fa KIYVI TSEK: 0 MESSI