Aftonbladet – 1 juli 1859, sida 3

Sir Mordaunt.kände sig förvissad att-han icke hade det;--men svaret gåf honom dock ett och annat att tänka på, och han gjorde intet vidare försök att inleda ett samtalinnan de kommo fram till Grange, en.stor. byggnad i den nya stilen, -med få anspråk på arkitektonisk skönhet, men med en herrlig-belägenhet i en vacker park och förträfligt. väl skyddad mot nordvestvinden; med ett ord: just en sådan tillflyktsort som kunde vara passande att återställa den skadade helsan hos en gammal invalid, lidande af verkningarne utaf Indiens klimat. I. salongen voro tre personer, som vi bedja att få föreställa för läsaren, emedan, baronen och hans brorson rida uppför allen i kort galopp: anm Den första var mrs Mortimer, enka efter en öfverste i ostindiska kompaniets. tjenst. Då hon efter sin makes död endast hade.sin pension att lefva.af, hade hon mottagit en. plats i. general Trelawneys hus. som duenna. för hans båda -moderlösa döttrar Eugenia-och Isabella, af hvilka den äldsta nyligen fyllt sitt tjugonde och den yngsta sitt sjuttonde år. Det skulle varit svårt för någon annan än den erfarnaste. granskare att bestämdt yttra sig:om damens ålder. Hennes höga, stolta figur hade ännu qvar en viss ungdomlig elegans, och hennes svarta ögon, i förening med sminket.som hon ständigt begagnade, förlänade hennes ut-. seende någonting förbländande; dock var .ansigtet icke längre ungt. Dragen voro så stela och orörliga, som om en-enda rådande tanke böll makt öfver hvarje uttryck der. En fysionomist skulle måhända misstänkt, att hon hade någonting att dölja — en -filo;of, att hon led af en djup sorg. (Forts. följer.)