Aftonbladet – 1 juli 1859, sida 3

———— LL frågningar, anmärkte vår hjelte skrattande, och ej heller kunde jag befalla honom det. Han gissade min önskan och gjorde sitt bästa att tillfredsställa min nyfikenhet. Vi skola rida öfver till Grange i morgonn, sade. hans farbror. Jag längtar att få skaka hand med Ned och lyckönska honom., Till hvad sir? Att hafva förlorat sin hustru i Indien? frågade den unge mannen. Bah! nej. Till sin återkomst till England, näturligtvis. Följande dag, straxt efter frukosten, begåfvo sig sir Mordaunt och hans brorson på det tillämnade besöket. Lifvad af nöjet att få träffa en gammal vän, berättade baronen under vägen för sin följeslagare en mängd anekdoter och äfventyr, i hvilka generalen och han sjelf tagit en verksam del — skildringar, så lifliga och målande som trots några, hvilka upprunnit i en poets hjerna. Alderdomen har med allt sitt filosofiska lugn några sådana stunder. De komma, då det närvarandes jern träffar det förflutnas flinta och framkallar gnistor, som hafva hela ungdomens glans, öm ock ej dess. värma, Hvad drömmer gossen om? utbrast hastigt den gamle gentlemannen, som fann att Harold egnade föga eller ingen uppmärksamhet åt hans samtal. Ynglingen rodnade upp till. hårfästet. Ab, en hemlighet! fortfor den förre med ett leeende. i Harold var, som vi redan nämnt i början af vår berättelse, i hög grad sannfärdig; det hände ganska sällan. att hans goda frände, såsom nu, behöfde två gånger upprepa sin fråga innan han fick något svar. Jag tänkte på generalens döttrar, min farbror,, svarade i an tveksamt. Har du sett någon af dem ? s Nej. j