Aftonbladet – 30 juni 1859, sida 2

ramsteg 1 välmåga och industriel verksamhet. s— 0 Htverläggningsämnen vid det nyligen hållna -presimötet i Wexiö. Tvangeliskt-lutkerskd !ärans sanning, med hufyudsakligt afseende på reformationens grundprinciper. — Betraktelser för offentlig öfverläggning vid prestmötet i Weziö under Juni. månad-1859,till tryckning godkända af stiftets biskop, författade-och utgifna af J. M. Almqvist, kyrkoherde i Skärstad. A Då vi förut fästat uppmärksämheten på del satser, som blifvit framställda -till ledning för öfverläggningarne : vid. de. i Lund. ochi Kalmar förlidet år hållna prestmötena samt vid det nyligen i Upsala hållna prestmötet, är det med särdeles nöje: vi fästa våra läsares appmärksåmhet på dessa religiösa betraktelser, framställda till. offentlig öfverläggning af prosten Almqvist vid det i Wexiö nyligen hållna: prestmötet, emedan :de blifvit affattade i en -helt-annan ton: och anda änden; som genomgår de förut omförrmälda kyrkliga uppsatser, hvilka. blifvit utgifna: af .samma,anledning. , På grund af författarens för många år sedar utgifna Andaktsminnen samt hans frisinnade: yttranden uti-religiösaoch kyrkliga frågor under förflutna riksdagar, borde man visserligen vänta, -attuti. honom åtminstone finna en man, som icke frånträdt och förnekat protestantismens, grundsanningar.. Beklagligen ha-under-de-två-sednastedecennierna af vår svenska kyrkas historia detta skett af mer. än -enbland vår kyrkas män. Män, hvilkatillförene offentligen upptridt såsom förfäktare. af protestantismens. principer, hafva sedermera . trädt -i .motståndarnes leder och framstått såsom de största-vedersakare af samma principer; och sådana omvändelser hafva, långt ifrån att lända: dem till mehn, tvärtemot gjort -dem : kärare än andra för-deklerikala bröderna. Men prosten Almqvist hör icke till dessa omvändas antal.. Han vidhåller och har i dessa. prestmötesbetraktelser med. mycken skicklighet och bestämdhet framstält protestantismens allmänna grundsanningar. Hr Almqvist -.begynner: sina Betraktelser med en hastig öfverblick af den kristna kyrkans historia. Han visar, huru strid: inom kyrkan ända. ifrån. kyrkans upprinnelse eller från apostlarnes dagar egt rum; i det vatt somliga ibland dem med Petrus äfven såsom kristna ännu vidhöllo. Mose Jag, men andra. åter utis Paulis fotspår, under hänvisnirg till kristendomens anda och den sanna gudaktighetens rätta väsende, predikade frigörelse från denna lags stadgar. Dock under; kristendomens första. sekler var kristendomen ännu hufvudsakligen praktiskt lif. . Kristi religion var för de första sekl Tnas kristna icke ett dogmatiskt trossystem; utan ett :lefverne i Jesu sinne och arida. : Men — fortfar hr, Almqvist — historien visar tillika, huru Rom grundade sitt vidt utbredda välde på yttre auktöritetstro, sin lära på tradition,sin: gudsdyrkan på yttre, botöfningar utan bot, : sin, gudstjenst på sinnliga föreställningar utan anda.: Om Pauli lära väl gjorde sig gällande så till vida, att den mosaiska lagen afskaffades, -så trädde dock.i .de-gärnla stadgarnes ställe en ny verklighet, som under Romsg: herravälde befästades till ett kyrkligt system, som hotade att i grund förqväfva kristendomens rätta ande. Protestantismen, en protest af det våldförda samvetet emot detta kyrkliga system, var nu i grunden intet annat än ett återuppJlifvande -af den ursprungliga Paulinska läran. Då Luther, 16:de-seklets Paulus; i motsats till det papistiska. systemet, lärde, att menniskan väarder rättfärdigad af tron, icke af gerningårne, så. fattade äfven ban, i likhet med den förre, tron. såsom ,en kraft, som måste genomtränga själen, beherrska viljan ock, såsom hän sjelf säger, göra oss till; andra menniskor i hjerta, håg och. sinne .samt i alla krafter. Hr Almqvist visar härpå, huru reformatorerna, änskönt de såsom grundläggare af ett nytt kyrkosamfund nödgades som :ett föreningsband antaga vissa bekännelseskrifter, likväl icke tillmäta dessa. någon myndighet vid sidan. af den heliga skrift, utan tvärtom sjelfva uttryckligen frånkänna dem. all-sådan myndighet, samt hurw vi följaktligen icke heller ega rätt att tillerkänna dem högre aukto.itet än stiftarne sjelfva uttryckligen. tillagt dem eller Upsala mötetillerkände dem, under hänvisning till desså kyrkliga grundlagars egna ord. Beklagligen vilja andra och de flesta ibland vår kyrkas män, som det synes, göra