Aftonbladet – 27 juni 1859, sida 2

STRCEEOLM den 27 Juni, Om: den sednaste .stora; drabbningen på krigsskådeplatsen i Italien hafva ännu, då detta nedskrifves, endast ytterst sparsamma underrättelser ingått. — Och de tillgängliga uppgifterna äro hittills nästan alla från österrikisk sida. Så korta och ofullständiga de än äro, kan max likväl af dem sluta, att den strid. som egt rum, haft hela karakteren af en hufvuddrabbning. För så vidt man kan döma af de: dessa uppgifter, vill det synas, som skulle österrikarneha velat, innan de ärogo sig tillbaka inom skyddet af de fyra berömda fästningarne, göra ett sista försök att mäta sig på öppna fältet med de förbundna härarne. Genom de truppmassor, som de kunnat sammandraga på linien PeschieraMantua såväl af de från Tyskland oupphörligen anländande ; kårerna, : som af den: från vestra. Lombardiet retirerande armön, ha de säkerligen här haft till sitt förfogande en betydande . numerisk öfvervigt, och det är att förmoda, att Österrikes unge kejsare, .som nyss sjelf med mycken clat öfverta git högsta befälet öfver sin här, under sådama omständigheter och i betraktande för öfrigt af de för österrikarne fördelaktiga terräno förhållandena, icke velat inviga sitt befäl med ett uppgifvande utan svärdslag af öppna fältet, något som skulle inneburit nästan ett öppet: erkännande af den österrikiska armåens fullkomliga underlägsenhet och dess oförmåga atti1 en någorlunda lika, strid hålla stånd mot fransmän och italienare. En annan omständighet, som torde ha förmått österrikarne att våga en drabbning innan de slutligen inneslöto sig inom fästningsnätet, är den ojemförligt-större risk, som ett nederlag mäste medföra för de förbundna än för österrikarne. Om vapenlyckan blefve österrikiska armån otrogen, hade den alltid sina väldiga fästningar att stödja sig på Fransmän och italienare åter, om de blifvit slagna, hade haft bakom sig endast det öppna Iombardiska låglandet, der österrikartie sjelfve nyss erfarit, huru svårt, attiicke säga omöjligt, det är för en slagen armå att ånyo ordna sig och försöka ett allvarsamt motstånd. På detta sätt synes man kunna förklara fösterrikarnes beslut. att gå anfallsvis tillväga. Att de verkligen gjort det, framgår otvetydigt af de inlupna underrättelserna. Det heter nemligen i österrikarnes egna uppgifter, att de på fyra a gått öfver Mincio, bakom hvilken flod man kan antaga att armen. hade blifvit fullständigt reorganiserad och de genom föregående strider och strapatser mest medtagna truppkårerna utbytta mot friska, som dels hunnit anlända på jernvägarne från Triest och Tyrolen, dels ryckt ut ur fäöstningarne, der de garnisonerat. Flodöfvergången verkställdes den 23, eller midsommaraftonen, Armeny framryckande mot dew ungefär två svenska mil vester om Mincio och parallelt med denna flod flytande -Chiese, stötte påföljande dag, i närheten af sistnämnda vattendrag, på fransmännen, af hvilken omständigshet visar sig att uppgiften i en äldre depesch. satt det franska högqvarteret redan Var för Hagdt till den vid sjelfva Mincio belägna sta den :Goito, var förhastad; ty om detta vari fallet, skulle naturligtvis hufvudstyrkan a! franska armån ha befunnit sig i-denna trakt Den oriktiga uppgiften synes ha härledt sig deraf att fransmännen företagit en större re t!kognoscering mot trakten af Goito.