Aftonbladet – 27 juni 1859, sida 2

sechlera och SR rer HONOT I Stana att IOrstörande. verka i hans rygg under återtåget. — Om franska armåens nuvarande organisation och den inom samma armå rådande anda yttrar sig nyligen den iallt hvad som rör Frankrike vanligen föga lofordande Times på följande sätt: Det är i sanning omöjligt att utan en känsla af beundran läsa om franska armen,. sådan den tecknas och karakteriseras: af våra korrespondenter. Vi tala här icke blott om dess tapperhet på slagfältet, ty piemontesarne och österrikarne äro också tappra, utan om den höga grad af fullkomlighet, hvartill den franske soldaten synes kunna uppdrifva hvarje militärisk egenskap. Han lämpar sig efter omständigheterna med en riktigt underbar lätthet. Han går ombord i en hamn och landstiger i en annan utan den ringaste olägenhet eller förvirring. . Han intar sin plats i ett jernbantåg lika lätt som om han lärt detta handgrepp på en parad, hvilket han ock måhända verkligen gjort; och då man. ser honom vid slutet af en lång marsch, så är hans hållning lika liflig och elastisk som om han nyss lemnat sina kaserner. Vill man åter taga i betraktande dessa krigares instinktmässiga förmåga att organisera sig, så finner man huru en armå af mer än 100.000 man blifvit satt i rörelse, inqvarterad, provianterad med så ringa anspråk på Sardiniens tillgångar, att prisen .på lifsmedel i detta land till en början knappt stegrades. De franska truppernas rationer medfördes från franska städer, upplades i franska magasiner och tillreddes af franska händer, utan ens någon tillhjelp af en piemontesisk slagtare eller en piemontesisk ugn. Hela desna ofantliga krigshär har sjelf besörjt om sitt uppehälle. Den provianteras med lika mycken ordentlighet som befolkningen i Paris, och gör sina manövrer med samma noggrannhet som -en division på Marsfältet. Vi förbise här ingalunda fördelarne af Ludvig Napoleons ställning. Han har hittills befunnit sig i ett vänskapligt land och med sitt eget vidsträckta område till bas för sina operationer, han här varit biträdd af sardinarnes tappra armå och kan tryggt förlita sig på ett eldigt folks sympatier. Vår korrespondent tillskrifver ock österrikarnes motgångar till icke ringa del den italienska allmogens fiendtliga sinnesstämning. Men äfven med alla dessa fördelar är franska armåens organisation emellertid beundransvärd, mera i sjelfva verket än dess öfverlägsenhet på fältet. .Soldaterna äro födda krigare; detta kan ej förnekas. Man återfinner här lifslefvande den gamla galliska stammen i en nyare tids drägt och utveckling. Högst sällsamt är det, att en följd af generationer icke skulle ha verkat större förändringar, och att icke blott fransmännen, utan äfven österrikarne skulle visa sig. .vara alldeles desamma; som de af ålder varit. Man har svårt att begripa den för österrikarne egna talang att bli slagna utan att derigenom bli kufvade, och likväl komma vi måhända snart i tillfälle att se den på nytt utvecklad. Gencral Giulays trupper synas vara beredda på nederlag, alldeles så som andra soldater på segrar. De retirera från den ena punkten till den andra för de allierades framträngande, men hvarhelst de kämpat, har det skett med oförminskad envishet. De senaste slagtningarne ha i sjelfva verket varit de blodigaste, och vi kunna emotse ännu blodigare än dessa. Halfparten af de nederlag, som österrikarne redan lidit under detta fälttåg, skulle troligen, i fall, de drabbat fransmännen, hafva demoraliserat. dessas armå. Österrikarne deremot skola efter all sannolikhet utkämpa sin nästa batalj med lika mycken, ihärdighet som någonsin tillförene — så stor är skilnaden emellan dessa båda folkstammar. Fransmännen ha ännu ej blifvit pröfvade i sin mest sårbara punkt. , Hvad en romersk general fordom yttrade om de-gamla gallerna har ännu sin fulla tillämplighet på deras nu lefvande ättlingar. De äro nästan oemotståndliga i sitt första angrepp och så länge deras framträngande är ohämmadt; men om anfallets häftighet mötes af något besvärande hinder, så bli de lätt modstulna och förtviflade. Naturligtvis ha civilisation och disciplin gjört mycket för attundanrödja detta nationalfel, men det karakteristiska fortlefver ännu, och de, som bäst känna franska soldaten, ha yttrat tvifvelsmål huruvida armån skulle kunna bibehålla sin sjelfförtröstan och sin goda anda midtunder de tröttande osh på tiden utdrägna operationer, som en serie af belägringar medför. Måhända kommer kejsaren att vidtaga åtgärder för att kunna undgå detta alternativ, Han har vid detta tillfälle obestridligen ådagalagt mycket militäriskt förstånd, och. han känner i grunden sina truppers alla egenskaper. Tilläfventyrs kan ock det nya franska artilleriet gifva en ny, hittills okänd karakter åt belägringsarbetena. Det skulle emellertid vara eit misstag att anse fälttågets utgång såsom fullkomligt afgjord. Österrikiska trupperna ha en utomordentlig ihärdighet, och i krig kan sakernas utseende lätt förändras genom en. enda veckas-händelser. En af de känslor, som företrädesvis väckas af det skådespel vi nu ha framför oss,