tat att i alla händelser icke låta samtalet aftyna, huru-kan ni veta, om icke någon stjäl bort dem. Det kan jag ej veta,, svarade han meden för aktlig snäfhet, men jag anser det icke sannolikt; ty sakerna äro af så ringa värde, att belöningen för deras återställande kan antagas blifva lika inbringande som embargoläggandet och är dessutom maturligtvis ej förenid med någon risk. Embargoläggandet! Har någon, som reser i första klassens vagn, någonsin hört ett dylikt uttryck? Jag var ganska stött, äfven öfver den hånande ton med hvilken han talade, och svarade derföre skarpt: Jag förstår mig ej på tjufvars logik ej heHer på de: ras språk. Jag gör det, svarade min medpassagerare likgiltigt. Och ban återtog sin tidning. Vi hade passerat Rugby och flögo genom kung Stenkols mörka herravälden, förrän någon af oss ånyo bröt tystnaden. Icke finnes detx, utropade min barhufvade bekantskap plötsligt, snågot skäl för oss båda att tvista med hvarandra; men ingenting bringar mig så ur lynne, som då jag ser en person stolt öfver sin okunnighet.. Jag finner att ni är en temligen slug och skarpsinnig karl, men ni vet ingenting. Möjligt, svarade jag, ännu retad af mannens sätt och ovanan vid. att känna mig spela hvad,man kal lar en säthre viol, ,men jag har verkligen ingen lust att lära bdjuftars Iogik, Hvilken typ för de vördnadsvärda klasserna i detta land ni erbjuder just uti denna er utomordentliga envishet och inbilskhet,, anmärkte den andre kallt. Ni har ingen lust att lära, och likväl vågar jag säga, att ni sjelf intresserar er för att, direkt eller indirekt söka minska brotten och omintetgöra skälmars industri. Ni deltager i val af en parlamentsledamot, som voterar öfver sociala frågor; ni tecknar er som medlem af välgörande associationer för brottslingars mo raliska förbättring; Di betraktar deportationsfrågan såsom utomordentligt vigtig, och likväl -— här ut brast denne tanvördige individ i skratt, hvad skulle ni tänka om en läkare som ordinerade för en pati ent i ett sjecielt sjukdomsfall, utan att vilja göra sig underrättad om sjukdomens allmänna karakter?s Jäg är icke läkare .. u ropade jag otåligt, och jag önskar att alla tjufvar i England blefve hängda i morgon dag X J.andet skulle då bli ganska glest befolkadt,, åter tog dem andre ; med; orubbadt. lugn, ni; och jag skulle säkerligen aldrig mer återse hvarandra., Detta är en direkt förolämpning., utbrast jag med ovilja; jag skall söka att få byta om vagn och säll skap vid nästa station. H Nej, sir, jag åsyftade icke någon förolämpning, svarade min följeslagare allvarsamt; mitt yttrande hade endast. afseende på mig sjelf, såsom varande dömd att-skördas i blomman af min ålder, i fall er önskan komme att gå i fullbordan. Jag har varit