en man af er storlek t. ex. och han log godmodigt, askulle det nästan vära en omöjlighet. Jag skrattådö äfven ganska bjertligt åt denna tanke. bVill ni vara så god och för exempels skull visa mig huru dervid tillgår? frågade jag: Jag kastar min arm bakom er hals, så här, sade han, beledsagande orden med handling, men med den allra största delikatess i vidrörandet. Jag generar er väl icke., Icke det minstar, sade jag. Fortsätt., Derpå klämmer jag förarmen hårdt. Behagar ni böja er litet lägre; tack; och tryckaluftstrupen ned...s Hvar var jag? Hvarföre: låg jag på vagnsgolfyet i stället för att sitta på Hörnsätet? -Hvarföre. var min halsduk upplöst och hvar vöro bånkioterna som legat, deri? Dessa frågor jemte flera ändra presenterade sig för mitt. sinne, då trängen gled it I Carlisles station. Men, framför allt, Hyarest var min-angenäme. följeslagare. Jag visste genom den ofelbare Bradshaw, att trängen icke stannade någorstädes mellan Preston och — Ja, men den gjörde så, just fören minut sedan,vid föreningen med Windermerelivien, för att låta passagerare urstiga, ehurw icke för att taga några upp. Konduktör, konduktör! Ja, sir; Carlisle, sir; el qvart för att intaga förfriskning. , nu rTala icke med mig om förfriskningar, ropade jag hest. Steg-en person. ut från denna vagn vid Oxenholme.s Ja, sir; en ganska gentlemanlik ung man med metspö och nät. ; En sjöturist; Han frågade om det fanns någon forellström der i grannskapet. Jag har ännu icke riktigt klart för. mig huruvida saken var planerad från början och om:äfven den förlorade hatten — Hvilken ickefeklamerades-— hade-sin del med i delna infernåliska komplött; eller om -min följeslagares afsigter verkligen Varit Hederliga, intilldess jag var galen nog att lägga en frestare i hans väg, som han icke kunde motstå. Det var alldeles som att placera Bloomerrustningen i Johanna dAres kammare och vänta att hon skulle taga på sig kriholinen och:-den lilla mössan, i stället för den martialiska kostym; vid hvilken hon så länge varit van och hvilken passade henne.så väl. Före våldet hade mannens uppförande visserligen varit oklanderligt. Han resonnerade måhända äfven så: att emedan han hade så. till. fullo underhållit mig till dagens ända, borde jag icke vidare hafva något behof af mitt guldrepeterur. I alla händelser hade min resebekantskap tagit det med: si Export af grönsaker. Nästan hvarje dag afsändassfrån Antwerpen hela skeppslaster af grönsaker, såsom blomkål, färska ärter bönor, salatygorkor m. m. till italienska hamnar, för att derifrån afsän1as till krigsskådeplatsen.