fullkomligäste känsla af trygghet intog mig. Jag kunde knappast föreställa mig, att mitt angenäma ressällskap någonsin i verkligheten tagit del i någon svekfull handling, ännu mindre i något våldsamt dåd. Vi hade just lemnat Preston, och han höll på att sluta en högst intressant berättelse orm det falska mynt, som cirkulerar i provinserna, då plötsligen en tanke upprann hos mig, hvilken jag dock fann svårt att kläda i ord. Jag fick ett utomordentligt begär att lära känna, huru garotting)verkställes, men på hvad sätt skulle jag framställa en dylik fråga till en så godmodig och gentlemanlik skälm? Slutligen samlade jag dock tillräckligt mod: -Har ni någoösin varit i tillfälle, frågade jag, att få höra af nå gon bekant, som genom olyckor eller på annat sätt misslyckats i de intellektuella grenärne af er profession, hura garotting. eger rum? Jag darrade fö; hans svar och till hälften ångrade att hafva framställt fen så -oskicklig fråga, så snart den halkat öfver mina läppar. Han rodnade likväl endast på ett lätt och anständigt sätt, log .med sjelfförtroendet hos än läromästare, som af en okunnig tillfrågas om första grundernaxaf sin konst; drog upp löskragarnemed sina Verkliga händer, samt svarade: ; Besynnerligt nog, sir, är garotting just min genre. Min tillfredsställelse vid denna bekännelse var, som man kan tänka, fullkomlig. Det var alldeles som di frågan om Waterlooslaget afhandlades bland omnibuspassägerarne och blef hänskjuten till den främmande mannen i hörnet med romerska häsan, hvilken råkade att vara hertigen af Wellington, Hur vältalig, blef. icke min tjufbekantskap öfver detta sitt favoritämne! Hvilken värma i hans skildringar! Hvilka märkvärdiga räddningar ur polisens och andra olagliga personers klör, Hvilka afbrutit hbnom i det fullföljande af sin kallelse, som han många gånger försökt, Iemnad i fred med sin man, hade hän overkligen sällan. misslyckats. En gång likväl Hade det inträffat, då han öfvade. sin konst på dr gymnastiker, — en harlekin i vanliga kläder, ,s0 återvände Hem från teatern, hvilken hade brådstörtadt kastat ett — kläde — öfver hans hufvud; och n annan gång då han antastade en korpulent individ, som, kom. från en middag i City, hvilken icke hade någon hals — plätt ingen — som kunde erbjuda operatören någon den minsta chänce, ocH hvilken bet min: stackars vän: i. armen på. ett sätt, som gjorde den -oduglig-för flera veckor efteråt. Ochni verkställde dessa bedrifter sjelf och utan bistånd ? frågade jag med någon misstrogenhet, Alldeles ensam, si, svarade ban, men vid alla dessa tinfällen voro de personer, med hvilka jag satte mig i beröring, flrå tum kortare än jag sjelf; med ) En metod, som användes af tjufvar i London, att kasta, en. näsduk, bakifrån om halsen på den de vilja plundra, samt derefter vrida omkring den, tills personen är nära att strypas.