han långsamt och med eftertryck, förefaller som ett ganska eget förvaringsstalle för dem! Hur f-n här ni fått reda på detr, utropade jag förvånad. X Ja! hvad betyder det? Hvad värde ligger det väl i tjufvars logik ? svarade han spotskt: Jåg är säker på att ni icke känner någon lust att få upplysning i en sådan sak. Jag. ber er-talå om detn, anhöll jag enträget, jag gör er min skyldiga ursäkt. (Det var nära att jag beröfvat mig sjelf ett det mest intressanta samtal till följd af mitt dåliga lynne). Det är sant att jag har ett antal skottska banknoter förvarade, på sätt ni nämnt, hvilka min börs icke kunde rymma; men hur i all verlden-har ni kunnat upptäcka det? Genom en ganska enkel slutkönst, svarade han, som knäppast tärfvar förklaring; styfva halsdukar brukas sällan nuför tiden, och likväl hade ni någonting liggande uti eder; ni var ängslig för någontiug och förde ofrivilligt edra finger ett dussin gånger till halsduken; detsskedde likväl icke af omsorg för edert yttre, ty. ni vidrördej aldrig halsduksknuten;:icke eller kunde det vara någonting som generade eller stack er på.halsen,-emedan ni,.i stället för att rifva er, helt enkelt petade på halsduken, likasom då man vidrör sil urficka, för att öfvertyga sig om — se der! nu gör nivsårigent—Fätt manshär uret i behåll. Hvilken narr jag är, utropade jag vresigt. Nej, sade han, det vore mera i sin ordning,om ni komplimenterade mig för min talang att göra iakttagelser.s : ,Jag lyckönskar er verkligen, svarade jag välvilligt. Jag tror att ni är en utomördentligt slängd karl. Det tillhör icke mig, sade han, att tala derom, ehuru visserligen jag är hemmastadd, i ett och annat, som ligger utom er kömedom, och jag vågar säga Patt jag skulle kunna taga er uppmärksamhet: i anspråk till dagens ända rörande flera ämnen. Nå, så gör det!s utropade jag med hänryckning och låtande sista gnistan af stolthet fara: Jag är ka så okunnig i dessa ämnen som en påfogel. Härpå, jag är skyldig att omtala det, började min följeslagare att. traktera mig med en sådan massa intressanta fakta rörande -hans yrke, att de skulle hafva bringat en af parlamentets blå böcker på skam, och köm mig genom sin: konversation eller rättare sagdt moöndlög af: det mest retande; slåg att under flera timmars tid förgäta min resa. Lord Byron berättar, att en af de alskvärdaste personer han någonsin i sitt lif träffat, var en ficktjuf, och jag måste bestyrka hans herrlighets opinion med min egen, Jåg erfor. vid afhörandet af. min galgfogel samma till fredsställelse som man känner vid sammanträffändet med :en; fiende under ett tillfälligt stillestånd, eller samma förtjusning: somen skolpojke, då han får spela böll-med sin lärare En så förekommande och nästan vänlig aäda Tenomgick hans anmärkningar, att der