Aftonbladet – 21 juni 1859, sida 2

och när jag åter fick tillfälle att slå upp ögonen, sutto de j bufvudet på en mager halfvuxen valp, som tillhörde en kringvandrande fruktmånglare i London. : Min husbonde var fattig och ansågs för hård; men som jag hade i mitt förra tillstånd haft en mängd bekantskaper ibland hundhus-: bönder, så var jeg icke alldeles af samma tanka hvad det nyssnämnda karaktersdraget angår. Vi hade vårt höggvarter på en skräpig fyrkant eller litet torg med hvalfport, vid ändan af en återvändsgränd, och omgifven af bakgårdarne till en hop ståtliga boningshus. Mitt göromål var att lunka kring gatorna bredvid min husbondes fruktkärra om dagarne, och vakta henne om nätterna, Arbetet var strängt och födan knapp, men den senare, var hvad min husbonde förmådde skaffa mig; och öfver ansträngningen tyckte jag mig icke kunna klaga så särdeles, när jag besinnade hura många djur jag sjelf hade plågat blott till tidsfördrif, och hundra gånger värre än mannen här nödgades plåga mig endast för att skaffa lifsuppehälle åt oss begge. Om natten stod jag i kedja vid fyrkantorten, som var öppen dygnet om, och till bädd hade jag litet halm i ett hörn inom porten. Äfven öfver denna lägerplats kunde jag icke klaga med skäl; ty jag märkte många barn, dussintals till och med, som icke hade bättre sängställen än jag. Fyrkanten var beständigt halffyld med fruktmånglarekärror, tillhörande min husbondes yrkesbröder. En mängd andra hundar vaktade dessa kärror; och när handeln gick klent, och minhusbonde och hans kamrater tyckte att de behöfde muntra upp sig litet, togs jag fram och hetsades på en eller flera bland mina fyrbenta kamrater. Härvidlag sammanträffade jag och min husbonde på samma fält såsom hundhetare och vadhållare; emellertid förvånades jag cke litet öfver de helt oiika känslor jag erfor nu, när jag sjelf tog cmedelbar del i hundstriden såsom en ibland kämparne, och när jag fordom assisterade i egenskap af åskådare och vadbållare, Stundom drogo ett par