Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 3

set likt en fyr tändes på den ensliga klippan; der tvänne utvalda själar så gladt framlefva sitt lif, ännu verksamma och görande mera godt, än man kan begripa, med deras tillgån gar... Fostringssonen växer herrligt till under deras handledning. Jag har så väl reda på deras vanor, att jag förstår när de lemna brasan och flytta sig till bordet. Det är då, när deras lampa blänker, som helga skriften skall fram... och just nu lyser den... Jag vill sluta, medan dess stråJar falla hit bort. Gud beskydde min Majken under hvarje sekund af hennes lif, beder din ömma moder Beate-Marie Moss. Och medan strålen från Ufklippan blänker genom höstaftonen, taga vi farväl från vännerna vid Bottnafjorden.i Om vi dessförinnan tittade in genom fönsterrutan på gubbarnes stuga, skulle vi få se de bägge brorskamraterna stå på hvar sin sida om den sofvande lille Jakobs bädd med. pickelhättan mellan de ihopknäppta händerna. De ha välsignat pilten för natten — och i sina tankar hafva de äfven välsignat den lille pilten, som slumrar på andra stranden under köpmanshusets tak. Slut. ESS SENSE Sr SN