Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 3

hjertat. Men så tänker jag attäfven för dem, så vida de sträfva med tro och tålamod, kommer en fridens och belöningens dag, om ej förr så med aftonstrålen, då natten och dagranden. mötas ...... Att du; min älskade Majken, skulle bli en tillbedd och lycklig hustru kände jag innan du blef det — men jag hör det aldrig för ofta. Och Hjelm och Emilia, Geistern och Thorborg — huru väl afmätta äro ej gåfvorna för alla! Hos de: första båda är det jemt solsken och lefnadsfriskhet. På Gläborg kan stundom en fläkt af det gamla sväfva omkring kaptenen, men den fläkten blåser hans lilla älfqvinna bort; och kapellpredikanten förklarar att han nu upptagit sin svärson bland verkliga menniskor och att han får allt mer och mer aktning för honom. Föga anar emellertid den ärade svärfadern — der han, i lycklig glömska af både gikt och fordna bekymmer, dagligen dricker sitt spanska vin och lefver fram sin däg skrytande öfver att Vivika gaf Storke-Pelle korgen blott af kärlek till sin -gamle husbonde — föga anar ban att han har den omtänksamme mågen att tacka för denna inbillade gärd åt sin smickrade egenkärlek; och. Vivika är alltför slug att berätta det kaptenen utfäst åt henne en årlig pension så länge hon. lefver ogift .. Gumsen afbetar just som bäst sista gräset på sommarnöjet, och Pelle kommer hvar söndag åter med fästningsboken, men får aldrig annat än en panac. : Jag skrifver detta från dina flickrum, min Majken, dit jag ofta går för att rätt tänka på dig och i mina tankar se huru du stod vid tuben och blickade efter kronflaggen öch din befälhafvare. Häruppe, der vi ha så vidsträckt utsigt, sitter jag också ofta och ser huru det ensamma lju(4