Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 3

P.S. Firmans skolhus är straxt färdigt. Jag tänker att det innan kort skall invigas, då vi döpa andre bolagsmannen i sednare generationen. Majblomstret förmanas att under resan akta sig för alla farligheter! Fru Moss till sin dotter. Du kommer hem, min Majken — ack, då först blir detta gamla hem åter riktigt varmt och godt för din mor. Jag har mycket, förebrått mig att jag ej känt det så ändå, när Gud bevisat mig alla dessa oförgätliga välgerningar. . Hvad är jag, att jag skulle få alla mina förboppningar uppfyllda, och långt devutöfver! Fordom sade jag dig ofta — fastän du ej trodde mig — att en dag skulle din far sei mig något annat än den ständiga afledaren för bans alla lynnen. Nåväl, hvarje dag gifver mig nu. — och så alltifrån din sjukdom — de största bevis på att jag är honom, snart sagdt, oumbärlig. Han har nu fått en vana att fråga efter min tanke i allt. Hvarken ban eller jag erinra någonsin om att det varit annorlunda. Jag tror icke heller att han någonsin tänker på det. Måste jag då icke vid allt detta åter, och åter igen, säga till mig sjelf att denna eftersommarlycka är öfver allt hvad jag någonsin förtjent, öfver allt hvad jag någonsin hoppats. Det hade varit hårdt för mig att inför de unga fruarnes ögon få undergå de fordna profven. Men aldrig nä ditåt... Och allt har upprunnit ur en stor sorg. Skulle vi då icke med ödmjukhet erkänna att motgången är nyttig för menniskobjertat. id Men huru många hafva ej på sin lott fått endast gnat, strider och sorger — strider ouppbörligt med: blott tårarne till lindring; och utan den flyktigaste sommarglädje ... Alla dessa bedröfvade själar ligga mig stundom tungt på