Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 2

har ändå inte hjerta att skiljas ifrån er med vrångt sinne. Vill j, så dricker vi försoningsskål? Och kommer jag öfver någonting — och det gör jag nock — som anstår er till bröllopsgåfva, så ska j hat skickandes till er med Sven Dillhufvuds eget namn. Jag vill ha er i god åtanke. SKan vi inte dricka då, kan det inte vara godt... Du kunde ha låtit bli att förhasta ... Men det är detsamma: på Gudmars och Majkens dag — hon gaf mej örringarna och han gaf mej fingerringen — skall en inte ha annat än hederstankar ... En spegellåda likar mej bäst; och ligger det pomadeburk och glashufvenålar i, så .. så skall jag ha det till min ärelsedag ... Säger du något, Pelle?x Jay Pelle,, återtog Sven, j vet att vi ä gamla vänner! När en reser till sitt embete, må en inte lemna någon tagg efter sej. J har väl ingen sån, Pelle? Nej dån, svarade Pelle, ,det taggar sej inte! Dina små stickestyng kom mej aldrig annat i sinnet än som då jag ser lekesjuka småfiskar leka kring en gammal ...s ... torsk! menade Sven skrattande. Låt gå för det då! svarade Pelle, i det han slog bräddfuilt. Och så blef dubbel försoningsskål drucken. Tre eller fyra timmar sednare gungade gubbarnes båt öfver det ovanligt lugna vattnet, och gång efter gång hvilade de på årorna för att se sig tillbaka och betrakta huru Svartskär, illumineradt på alla -håll, blänkte och speglade sig i sjön, medan skott på skott förkunnade grannarne att skålarne nu som bäst voro i gång. Men den herrligheten foro de gamle ifrån. De ville sofva hemma hos sig. Och nu hafva brorskamraterna inträdt i sin lugna, fridfulla stuga. f