Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 2

jag öfvergifver det, att jag är ledsen att ej kunna öfverlemna åt min Majken någon ännu kärare gåfva än min afskedsansökan — och den, svärfar, är redan inlemnad. , Ja, min käre heders svärfar, jag blir köpman! Nu sker det af fri vilja och hade eljest aldrig kunnat ske. Mannen måste pröfva sjelf. 2 IPDetta ärhvad jag gjort. Och alltsedan olyckan med -Olagus har tjensten varit mig mer än motbjudande. Jag ville dock försöka i det yttersta. Kontrollörens plats är hvarken lycklig eller afundsvärd, omgifven, såsom han är, på alla sidor af bedrägeri, snikenhet och det aldrig utdöda mutningssystemet... Jag är uppgifven och går bort af ren öfvertygelse att man bör afträda, då tjensten endast skötes med afsmak. Aldrig-har Majken härtill verkat med ett enda ord, men hemligen och, såsom hon trott, osedd har jag märkt hehne stå framföre den trogna utsigt öfver Svartskär, som Hjelm aftagit och som ban förärade henne, när vi reste. Och jag har hört henne lätt sucka, då hon blickat på de gråröda klipporna mellan Skageraks brusande vatten. Hon skall icke längre längta derefter — nej, svärfar, nej, min lif och själ skall hon ej! Jag ser hur farbror springer upp med brefvet i hand — men tig för alla, utom. för svärmor, förstås, och far! Min Majken skall icke få veta något förrän hon kommit hem i kretsen af så många varma och. deltagande bjertan. :v Svärfar tör väl få mycket besvär att instruera mig rätt för det nya kallet. Men för att säga sanningen, tror jag icke det var något annat än hågen och viljan som fattades mig. Nu, när båda delarne äro att disponera, föreställer jag mig allt lätt; och aldrig skall det bli jag som försmår min hustrus råd —