Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 2

Och du ler så gladt, så vackert och ändå, gudskelof, icke alls englalikt. Men jag känner en verklig sveda i hjertat vid denna obefogade elakhet... O, min lilla älfqvinna, om du nu i stället fått stora klara tårär i ögonen, om du sett på mig med gränslös mildhet, då tror jag att det varit så godt att på allvar fly... Men den här segern låter mig ändå förstå, att segrar, på hvad sätt som helst, kunna kosta alltför mycket, Icke sannt; du har gjort upp i det der kloka hufvudet att låta mig betala det olyckliga sätt, hvarpå jag tog mitt inträde i trolofningsståndet? Men du får icke blifva hård, du ocksål Icke mer än till husbehof! svarade Thorborg med en skalkaktig blick, Thorborg så olik... Du må icke drömmå om en hustru med blott ett ord på läpparne. Minst blir det två gånger nej mot en gång jal Och aldrig tårar? Jag har en gruflig förskräckelse för tårar., : Tårarn, svarade Thorborg med mjuk och ljuf röst, säro för heliga att slösa bort på hvardagslifvet. Jag vill blifva en lagom god hustru och tänker icke alls behöfva gråta, minst öfver min man, som jag icke vill skrämma bort. O, hur detta ditt väsende behagar och förtjusar mig... Men tror du ej att jag bittert ångrar mig? Jag kan aldrig på sådant sätt fängsla dig, och ändå vill jag bli gränslöst älskad — eger jag väldet minsta hopp att lyckas? aDerom skulle du ju icke få veta något, innan det blifvit afgjordt om vår vinterbostad. Jag minnes ej annat än att du skref det den saken redan var.afgjord... Kapellgårdens två små öfver-rum bli dubbelt mer än vi behöfva. Jag bor i en bur, blott jag får dig med och du älskar mig, förstås. Thorborg steg fram till honom och såg bonom på en gång öppet och blygt i ögonen,