Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 2

den... Men det var sannt, lilla Thorborg, vill du gå förut ned i salen och kasta din blick öfver allt, så att ingenting saknasl Thorborg, som trodde att tant Beate-Marie ville säga något enskilt åt sju Majken, ilade ned, direkte in i salen. Rs Men här hade hon så når fallit omkull af häpnad, då hon fick se rummet upptaget af en främmande, som flög emot henne och utan ett ord slöt henne till sitt bröst, och det så som om hon aldrig skulle lemna den platsen. Min Gud — kapten Geistern... Det här är då visst ingen dröml! vÄr det den lilla älfqvinnan, som med titel tilltalar sin trolofvade... Nå, gick det ej för sig med den här helsningen? Helgonbarnet svimmade ej af skrämsel för en mans omfamning och grät icke för den första kyssen. Tack, det var snällt, der var hjeltemodigt! Men ett riktigt sannskyldigt och blygsamt helgonbarn hade ej låtit detta passera oanmärkt. Då kan det blivanmärkt ännul svarade Thorborg blossande, ty det der var då rysligt förargligt att börja med. Och nu beter det kapten Gaistern hela dagen. S j Heter det? Nå, farväl då... Det blir rätt roligt att se hvem som skall se;ra i första striden, Få sannt jag är hederlig karl, reser jag icke min väg; om jag ej får heta Otto, r kallas du och den lilla älfdrottningen dertill ber mig stanna — och det blir ettbra nog tillfälle att visa om jag är en hård man eller j. Nej, tack, det blir för tidigt att börja underdånigheten innan vi väl äro gifta; och inser. du ej det... o, hvad sade jag... hvad gade jag... Nå, har det redan skett, då är det precist detsamma om jag lägger till: Stanna, Otto, och låt oss hålla frid, åtminstone medan ett annat par vigeslo