Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 2

hon går nog i land dermed, ty mamma i sitt tysta lugn är en mäktig makt. Ja, hon har blifvit en märkvärdigt mäktig makt. Farbror tycks riktigt lida af sin egen humana förändring — men han är nu så inkommen att han icke kan komma ur den. Vid samma tid som detta samtal föreföll i Majkens rum satt Moss i sitt på nedra bottnen fördjupad i en kalkyl öfver några storvigtiga spekulationer, som han ville meddela sin blifvande bolagsman, då det gick i dörren och lots-far steg in, Ursäkta, patron, om jag kommer till störning och förhinder, men det föll mej isinnet att jag hade några ord att säga, och så for jag hit. Sitt ner och var välkommen! Jag har ännu icke -så dåligt minne att jag behöfver frukta att tappa hvad jag har i tankarne, om jag än släpper dem en stund. Det var. ett välsignadt ord att höra, för har en menniska den Guds gåfvan i ett, så kan det inte fallera att hon har det i ett annat också.n Moss ryekte till. Hör på, sade han hastigt, låt oss tala om hvad som helst, men icke om familjsaker. Supponerar det är bäst ha dem för sig sjelf. Det var inget bra ord, och j harinte tänkt så alla dar i ert lif — nej, inte alla dar; och om det var en, då det gick an att blanda sej 1 de der angelägenheterna, så får det väl gå an i dag också. Moss såg mera harmsen ut än slagen. Hvad är det för gamla historier att draga fram? Jag är far och bandlar som jag för bäst finner! Ingen på jorden har att blanda sig deri.n Menar j det? frågade lots-far i en lugn, men kraftfull ton. Men jag skulle hålla före