Aftonbladet – 16 juni 1859, sida 3

got ytterst vidrigt att beräkna de röstande efter riksdalern; och motsatte sig derföre talaren detta förslag och yrkade proposition på det af hr Almgren framställda. ; Hr Almyreh, med hvilken många instämde, trodde att de fleste redan bestämt sitt votum och yrkade ait man snart måste skrida till afgörande genom omröstning. Handlånded Brinck förenade sig i detta yrkande, men talade derefter mycket vidlyftigt om huru motsidan just vore den, som genom sina talöfningar droge ut på tiden; huru oklokt man: förfarit; som icke genast antagit den af honom (hr Brinck) i hans reservation föreslagna röstskala, som varit verkligt liberal; huru varm anhängare han vore af den lika rösträtten, notabene om vi finge en fullständig representationsreform, finge bort stånden o..s. s. För ögonblicket nöjde sig tal. likväl med att begära proposition på — den fyratiogradiga skalan Öfverste Fazehus förundräde sig öfver, att -man kunde anse personlighetsprincipen vara mera gynnad genom den 3-gradiga skalan än genom röstning efter riksdalern, till 40 rdr. Personligheten — menade talaren — hade vida mer tillfälle att göra sig gäl lande genom den sednare än genom den förra, med sina stora steg, der en person, som skattade några ören, röstade lika med den, som skattade några ören mindre än 25 rdr, och den, som skattade några ören öfver 25 rdr,lika men den, som: skattade 49 rdr o. s. v. Då rösträtten slutade med 40 rdrs skatt, kunde en hvar inse, att förslaget icke lade rösträtten i ri kedomens hand, utan i den blott behållna medelklassens och derföre vore: sant liberal: Hr Schartav antydde i korthet sin åsigt om den af hr U:denberg föreslagna skalan (förslaget tillhör ursprungligen hr Schartau, soni sjelf framlade ett dylikt, i en något förändrad form, vid ett af grosshandelsklassens sar: manträden): Denna skala vore i sjelfva verket icke 40-gradig, såsom man sagt, ty då för närvarande åtminstone ingen borgare finnes, som betalar mindre än 7 rdr fattigskatt, vore sju röster således det minsta röstetal, som kunde tillkomma någon borgare, och den, som hade högsta röstetal, häde således. ej fullt sex gånger så stor rösträtt som den minst skattande borgare. Er Blanche yttrade sin öfvertygelse, att omiframtiden en forskare skulle kasta en blick i Stockholms annaler skulle han förvånas deröfver,; att någonting så rättvist, så billigt, så naturligt som den lika rösträtten kunnat i Stockholm finna så många motståndare äfven blandpersoner medlupplysning och bildning. Likväl skulle han också med tillfredsställelse finna att denna rättighet haft ett långt större :ntal varma anhängare, ehuru han på samma gång måste beklaga, att landets regering på förhand afklippt möjligheten att i denna sak bereda seger åt det rätta och sanna, utan tvungit till anlitande af en utväg, som, säge hvad man vill, dock alltid blir en dans kring den gyllene kalfven.Kunde Moses uppstå, skulle han i harm deröfver ännu en gång slå taflorna i berget. Motsidan talar om sina eftergifter; men hvaruti bestå de? Jo, uti bernödandet att, så att säga, intvinga I menniskoanden i en portemonnaie. För sin.delkände sig tal. icke nog elastisk för att underkastas en dylik operation. Denna 40-gradiga röstskala, på hvilken man bjuder, innebär oomtvisteligen en hyllning åt rikedomen. Talaren tillbörde icke antalet af dem, som fördömde egendomen; den är ofta frukten afredligt arbete och aktoingsvärda: ansträngningar; men icke skall derföre den, som förvärfvat sig rikedom, se ned med förnämt förakt på dem som ännu sträfva, Det kunde aldrig erkännas hvarken såsom billigt eller kristligt, att andliga rättigheter stå till köps för penningar. Blott genom likhet i politiska rättigheter väckes ett politiskt intresse, en verklig allmänanda. Historien, vår förnämsta lärmästarinna, visar oss, att det är ur den olika fördelningen af politiska rä tigheter som revolutioner och :oömstörtningar hafva sin upprinnelse: Sådana vådor bör hvar och en, uti hvad på honom förekommer, söka att förebygga, oeh t-1. röstade derföre för den här ifrågavarande tre-gradiga skalan, såsom varande den mest rättvisa som man för närvarande hade förhoppning om att kunna ernå och hvilken han hoppades skulle utgöra en öfvergång till den lika rösträtten. Slutligen ville talaren dock ställa ett par ord till hr Brinck med anledning af de förebråelser denne riktat mot motståndarne; för deras långa tal, medan hr Brinck dock sjelf hölle de längstå. Hr Brinck ordade om sina motståndares talöfningar. Sjelf har han.i sin dar haft rikt tillfälle till talöfningar, utan att det likvål firsports, att han riktat det parlamentariska fältet med några minnesrika blommor. Han är verkligen sjelf det mest slående bevis på olämpligheten af den graderade röstskalan. Svår nog att höra då han talar med blott en röst, hurudan skulle han väl då våra: om han talade med fyratio? Hr Cedergren replikerade några hr Brincks anspelningar på ett talarens yttrande vid något föregående sammanträde samt visade med några siffror huru medelst den 40-gradiga skalan ett ringa fåtal kunde öfverrösta flera hundrade valberätiigade. Hr Rydqvist sökte försvara 40-riksdalersskalan med ungefär enahanda argumentation som hr Schartau, utförande densamma dock mera i detalj. Fann för öfrigt ett skäl för densamma i den omständigheten, att halfva antalet svenska städer antagit ren skatteröstning och ett betydligt antal: af de öfriga röstskalor långt mindre liberala än denna. Rop på proposition hördes nu från alla sidor; Några talare hade visserligen ännu anmält sig, men då den närmaste i ordningen, hr Blanche, förklarade sig afstå, med vilkor att äfven de öfriga afstode; så blef). diskussionen förklarad slutad och man skred till voteriag, dervid förslaget om 1 röst för hvarje rår i fattigskatt till och med 40 rdr blef jä-proposition, och den tregradiga skalan, 25 rdr, 50 rdr och derutöfver, kontraproposition. Voteringen, som upptog närmare 4 timmar, utföll, såsom vi nämnt, sålunda, att 97 personer, med 40,446 rdr i skatt,-röstade ja, mot 170 persöner, skattände 35,676 rdr, som röstade nej. Hr Sohlman begärde ordet och anhöll att, då, efter magistratens sätt att upptaga rösterna, den 40-gradiga skalan erhållit majoritet, mön tal. och de med honom lika tänkande icke könde godkänna ett sådant sätt att beräknar rösterna, synnerligast sedan V Ko M:t, i afseende på de med Stockholm i samma kategori sig befinnande städerna Malmö och Gefle, förslarat, att både skatteröstning och pr-capita-röstning hade så giltiga skäl för sig, att regeringen icke ville astställa någon valordning som icke hade;majoritet å båda sätten, magistraten måtte utarbeta de när :are detaljbestämmelserna för ett blifvande valordsförslag; lämpade både efter den röstskala, som ätt skattemajoritet, och den, som fått person-majoitet — ett yrkande, hvartill .så mycket ; större skäl örefänns, som den 3-grädiga skalan blifvit omfattad t det ofantligt öfvervägande antalet bland de rö.ande ogh äften i afseende på skattetalet skilnaden ore ganska obetydlig. Hr Schwan anmälde sin reservation mot det fatde beslutet och framlemnade. det af honom upp: sjorda fullständiga förslag till valordning, hvilket n anhöll måtte såsom minoritetens mening få åtia det förslag, som till K. M:t ingifves. : Brter någon ytterligare öfverläggning, derunder hrr ichartau och Rydqvist lagt magistraten på hjertat, it låta embetsmännen tillgodonjuta. den dem genom ict Uddenbergska förslaget tillämnade förmån att få ;sta äfven för hvad de skatta för sina löner, men :r Arnell deremot sådant, på abförda skäl, bestridt, edan hr Hazelius åter ansåg frågan redan vara nom: de: förra besluten afgjörd till embetsmänrehs Jrmån, beslöts, att åt magistraten uppdraga utar.etandet, i öfverensstämmelse med de antagna huf-udgrunderna, af de närmare bestimmelserna i-val;råningen, samt att hr Schwans förslag skulle åtölja det till K. M:t ingående förslaget, såsomrutryck af deras gemensämmä tanka, som-i denhållna voteringen varit till antal öfverlägsna, men till skatte