Aftonbladet – 16 juni 1859, sida 2

under hela min lifstid har det, midt i mitt starka enkla hvardagslif, kommit en sådan aning öfver mig. Men jag har nu erhållit det beviset och den öfvertygelsen att våra aningar icke äro annat än denna själens fördolda hemlighetsfulla hemlägtan, som troligen någon gång fattar hvarje menskligt väsende, en längtan, hvilken ej behöfver någon annan uttydning på att den är det gudomliga beviset om vår själs ursprung från himlen — barndomsverlden — och derjemte beviset på att den ishvardagsoch verldslifvet mest inträngda, menniska har sin beröringspunkt i. den verld, som: hon för en tid lemrnät, men till hvilken hon en dag skall återvända. Dessa tankar, min mö, syntes mig, då du fordom meddelade mig dem, oförenliga med en enkel hvardagsmenniskas lif och förhållande, men långt ifrån så pu. Det är mellan oss blott den skilnaden att ditt Hjerta upptog dem villigt och älskade dem ifrån så långt du minnes, då först de hårda pröfningarne deremot lärde mig att sådana tankar äro etttrötande sällskap under; de ensliga timmar vi måste tillbringa med oss sjeltva. Din Gudmar har dock nu blifvit långt tryggare och lyckligare. Ja, jag tror mig kunna säga att jag med denna nyfödda trygghet lugnt kan börja nia bana. Dessutom tror jag att, då Gud lät mig lida den grymma ångesten och fruktan att förlora dig, den ena smärtan sväljde upp: den dra, Åtminstone är det visst att jag icke ider som förut., ; Detta förstår jag fullkomligt och finner det ifven helt naturligt. I alla fall är det en rälsignelsebringande nåd af Gud, för hvilken vi ej kunna vara nog tacksamma... Men — utt nu öfvergå till det mer enskilta:— huru ångt bar du qvar. innan du bestämdt måste illträda tjensten? Allfa högsta tidsutdrägt jag kan tillåta mig sfver den bestämda tiden är en fjorton dagar .x. Således, — tillade Han med. en outsägligt öm ch frågande blick — ,öm Zaga hinder inträffa, roginemot fem veckor ännu att disponera. (Forts; följer).