i en vrå af hbjertat trängt tillbaka erinringen af det bref, som hon emottagit vid hemkomsten och om hvilket Majken och Emilia ville hafva besked, då Moss kom att afbryta det tilltänkta samtalet. Nu -håde både Thborborg och Emilia gått ned för att lemna mor och dotter att ensamma afvakta Gudmars återkomst. Emilia skref till sit mor, och Thorborg hade gått in i det lilla sommarkabinettet utanföre sängkammaren, i hvilket hon brukade residera, för att ändtligen taga sig ro att uppsätta ett svar på det der brefvet. Hon satte sig nu i beqväm ordning, drog till sig berdet och utbredde icke blott ett tomt papper, utan äfven ett fullskrifvet, som hon icke ansåg sig känna fullt tillräckligt för att våga besvara, innan hon läst det en gång till. Dess lydelse var följande: Otto Geistern till den lilla älfqvinnan vid Bottnastranden ! Jag har erhållit ert bref, som just icke öfver höfvan gladde och förtjuste mig. Det var ganska likt er sjelf, Sötma och malört i hvarje drag. : Men ert postskriptum ger jag obetingadt min tacksamhet. Underrättelsen om husen Moss Hjelms association har verkligen hänryckt mig. Familjen på Svartskär blir nu fullt lycklig, och detta gifver en sådan friskhet och pr åt mitt eget lif, att jag känner mig helt och hållet en ny menniska. Jaså, att ni icke vill se att jag är en hård man... bevars —tio sensitivor gömda i hvarje veck af min själl kta er, lilla högmodiga varelse, att de der sensitivorna icke slutligen bevisa sig vara något helt annat än ni tager dem för! : NE Och sedan — så illa, så illa — låter jag ingen i tid taga det erforderliga väldet! Då det är för sent, bryr sig visst ingen om satt vilja ha det... Skrymterska, ni håller nog till odo med det mindre väldet, om det större icke. står att erhålla. Ni vill höra beskrifningar på Spaniens himmel och sjö... Se nu i er inbillning huru jag