Med detta bref följer tvänne, det ena till er far och det andra till er bror, delgifvande dem tiden för min ankomst — sist på nyåret — och min brinnande önskan att då med samma få fira bröllopet. Under första vintern lefva vi litet här och litet der, och på våren flytta vi till Gläborg, som Gudmar genast underhandlar om — förutsatt att jag någonsin mera kommer till Bottnafjorden, der jag nog värderar och älskar de menniskor jag lärt känna för att vilja lefva ined dem under bela min lifstid. Hvilken stor och lycklig familj vi alla skola bli! Nå, när jag nu kommer, ack, om ni då ville bete er liksom vi varit trolofvade i många år! Skicka ert svar på Flensburg — det blir säkrast. , Och nu... O, min Gud, min Gud, detta afstånd — känner man ej ändå hjerta klappa mot hjerta. Hvad jag välsignar dig... min brud! Denha myrtenqvist, .som jag sänder, en symbol -af den jag får se i dina ljusa lockar, bröt jag en afton, då jag drömde mig norden under söderns himmel. O, den aftonen var det mycken dårskap i både hufvud och hjerta. Men den bör ej omtalas af din Otto. (Forts. följer.)