Aftonbladet – 15 juni 1859, sida 3

Nåväl, desto större fördrag bör ni ha med mina. ! Om ni nu är mån om min högaktning, så låt icke ert svar blifva tråkigt. Med tråkigt menar jag allt, som har utseende af preludier. Dem skulle ni också få upphemta, när vi blifva gifta, ty då skall jag obarmhertigt gissla dem. Var enkel och sann! Ni vet hvad ni tänker, och dessutom är ni i grund för renhbjertad och ädel att finna nöje i eller bebof af detta slags dubbelspel. e Behöfver ni föredöme, så finner ni det i mig. Icke har jag gjort något slags preludier. Jag är icke rätt säker om jag ännu friat, men om pi behagar antaga detta bref som en öppen fullmakt på Otto Geisterns bjerta, hand, kärlek ochtrohet, så länge ni lefver — längre vågar jag ej lofva — så äro vi härmed inför Gud trolofvade... Niskall ej taga emot något utan att gifva lika mycket tillbaka... .. Nå, nu är det som om ringen redan sutte på ert finger. Eftersom ni tycks hafva intresse för Spanien, skall ni få den härifrån. Det är icke en fullkomlig omöjlighet att ni känner er något litet sårad af det rättframma sätt, hvarpå jag framställt mina tankar, och måhända har ni rätt deruti att formen är emot mig. Men låt emellan oss formen icke blifva af någon vigt! Ni har att göra med en stackars skeppsbruten, en man som trodde på troheten, och fann sig sjelf vara det första slående beviset på menskliga svaghetens fullständighet. Var öm . emot honom och låt honom aldrig ana om ni ej förstår honom — det skulle smärta honom tysligt, ty ni inser nog buru djupt han är fängslad, fastän han söker hålla sig från bojan... Ni skall göra den ljuf... icke tryckande. ; Älskar ni mig? Jag tror det, jag hoppas det, men jag vet det ej .med all den säkerhet, som är nödvändig... Man kan icke lefva utan lite dårskap... ja, den... är rosens doft — ni vet att. jag dyrkar rosorna.