Aftonbladet – 15 juni 1859, sida 3

fågel, en liten fin, mjuk och varm, som smöge sig fram och byggde sitt bo så nära att det häckande näbbet ständigt måste vika tillbaka för grannens smekande vinge. Detta är alltför veka fantasier af en hård man — men ytterligheterna mötas... Således tager jag för afgjordt att Moss säljer Gläborg. Han är en man, som förstår att göra affärer. 2 Nu må det bestämdt falla er in att ni bar någonting med allt detta att göra, och deruti har pi till en del rätt — men ej obetingadt. Ni har rätt så till vida som qvinnan alltid på verldens språk skall säga ja, då mannen frågar henne om hon vill våga att dela ljuft och ledt med honom. Men absolut nödvändigt är icke detta, der tvänne menniskor redan. förut delat -så mycket ljuft och ledt och der hon redan börjat berrska — på förhand. Gud vet huru eller när jag fick den iden att ni skulle bli min hustru — jag vet det icke sjelf — men den förekommer mig så gammal att jag tror jag -haft den innan jag såg er; och emedan jag alldeles icke ville veta något derom, erfor jag för er den underbara motsträfvande ovilja, som är tecknet på den onyttiga strid, hvilken under särskilta förbållanden föregår detta slags fångenskap. Ni vet att jag stred emot. Ni gör mig den rättvisan att erkänna det? Huru — skulle också jag vilja inträda i nya band? O, det var ju omöjligt att erkänna en så tyrannisk vilja! Ni må tro mig attjag ännu icke ville det, om jag kunde undvika. Men er bild följer mig så troget, så rent af envist, att jag icke ser mig i stånd att förjaga den. I lugn, i storm, i alla väderstreck, i alla smnesstämningar fladdrar den omkring mig såsom det anstår en sådan luftbild. För att minska verkan af er makt framdrager jag er hersklystnad, er bestämdhet, er anspråksfullhet, ert ofta medvetna hyckleri och er gränslösa frihet att meddela alla era åsigter. Men hvad hjelper det — ju mindre fullkomlig ni är, desto säkrare fängslar ni mig. Ja, ni är en qvinna med många fel...