Aftonbladet – 15 juni 1859, sida 2

det kallas, är en mensklig sak, den ingen bör ställas till rätta för — och vill han ta sitt ligen, så står det honom fritt... Meningen var nu endast den att jag tröttnat på att vänta längre, och att jag vill bli slug på om här skall tänkas på bröllop eller ej.n Minavänner,, frågade Majken hastigt, har någon af er: hörtatt Gudmar yttrat något märkligt under den farligaste tiden af min sjukdom ? Icke jag! svarade Emilia hastigt. Hon .hade också ingenting hört. Men nu blef Thorborg blek om kinden och såg på Majken med en blick full af. bönfallan. bes märkte det spelet, och hans ögon började tindra liksom i fordna dagar. Han supponerade gåtig på gång att häns Majblomster borde vara väl förnöjd med hans benägenhet att förgäta allt gammalt groll, men längre kunde väl ingen kristen menniska begära att han skulle Fo Kära pappa, säg rent ut huru pappa uppfattat Gudmars ord ! ; Dusätter så åt mig att jag icke törs neka — de som nyss varit sjuka, får man handskas vackert med... Han sa i sin förtviflan: Hvarföre, hvarföre gaf jag ej efter, hvarföre blef jag ej köpman — nu är det för sent, för sent... Förstås, han fruktade att du skulle dö då: : Och var det Gudmar ensam, pappa, som utströdde dylika ångersfrukter under sorgtimman ? Jag let på honomp, fortfor Moss, liksom han aldrig hört -inkastet, let på honom så fullkomligt, att jag tog honom i famn och pratade Gud vet allt hvad för befängda enfaldigheter. Således, sade Majken, resande sig i sittande ställning, och den blick, som nu mötte faderns, hade blixtens glans och hastighet, således har pappa nu lyckats bringa ämnet på samma punkt som :för några månader tillbaka. Vi få bröllop, om Gudmar blir köpman — och det sedan han redan ör kon-; troHör. 3 FR BR NR