TT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN?). ROMAN EHILIR ÖARLER Ja, för Herrans namn, var försigtig! Tar någon skada vid gudson, blir jag icke nöjd... Så så, mitt barn, att du är bättre? Roligt att höra, synnerligen fägnesamt! Har just väntat på att du skulle bli menniska igen. Det har varit en långsam, en svår tid för din far, barn! Supponerar man icke kan ha stort större ledsamheter. Ack jo, kära pappa, nog kan man det. Hm, hm.!. vet bäst, supponerar jag, hur jag haft det. fJa, men vi böra besinna hur pappa nu kunnat hafva det. Vi äro ännu för nära den svåra tiden att icke vara tacksamma.... Supponerar jag både var och är det! Jag löpte åstad i häftigheten och utfäste fem pensioner, förutom hjelppenningar till ett halft tjog barnungar. Majken strök med sin hand behagligt och vänligt öfver faderns. Hvad pappa då var god, och hvad jag alltid skall älska pappa för denna godhetl Joy jo, det var min lif och själ vackra styfrar! Dessutom har jag för din skull utstått en sådan pers, att... men likgodt. Gudskelof att pappa medgifver det! Det var fult, barn, att säga gudskelof för din fars lidande! Supponerar det bättre anstått dig att vara bedröfvad deröfver. NpMissförstå mig ej, pappa! Detvaren lyckliggörande sjelfviskhet att veta, det pappa så bäfvat att förlora sitt Majblomster. Men derjemte säger jag också: Gudskelof för lidandet sjelf.— det faller som välgörande dagg på bjertat och gör det mildt och ljuft. Det vore storligen angenämt, dotter, om det på dig baft sådan verkan! Men när sor) Te A.B. nils 1 47,49—58, 61—81:83-. 105 och 107-121, 123, 126) 127, 129. 134.