Utrikes korrespondens, Berlin den 31 Maj. Virrvarret i Tyskland har nått sin högsta grad. Preussen och Österrike underhandla ock kunna icke komma till ett positivt resultat, Mellanstaternar (de af andra rangen) vilja göra stormaktspolitik och fortsätta: balans-systemet mellan Preussen och Österrike, hvilket förlänar dem en relativ betydelse, Demokratien är splittrad och? visar.dels sympatier för Italien, dels anspråket att krisen må begagnas för en ombildning af tyska förbundsförhållandena. Det är den välbekanta bilden af det gämla tyska riket, men som hkväl.ännu mera erinrar om det polska än det tyska. Endast för att bringa litet ljus öfver dettå kaos vill jag försöka att i några korta drag skizzera de senaste tilldragelsernai Tyskland. Krisen har sin medelpunkt synnerligen i Österrikes och mellanstaternas motsträfvighet att erkänna det faktum att jemte Österrike och det öfriga Tyskland existerar ännu en makt. som heter Preussen, hvilken måste anses såsom stormakt. I Januari detta år funnos här ifliga sympatier för Österrike. Man var förbittrad emot fredsstöraren i Paris, och det skulle bafva varit lätt för Österrike att genom en beskickning direkte. till..Berlin. vinna vidsträckta medgifvandenaf Preussen. Men Österrike ville förfoga öfver hela preussiska krigsmåkten liksom öfver en förbundskontingent, sände cirkulärer till de tyska, regeringarne. kringgående berlinerhöfvet, och framkallade en motbjudande, från iministeren Manteufe!j rfdä depesehpolemiken, med hvars följder vi ännu läborera. Sedan har underhandlatsj hit och-dit, till. denna Isturid:mutån Synnerli framgång. Erkehertig Albrecht kom till.Berlin för att vinna understöd åt det ultimatum, som skulle ställas till Sårdinien, hvilket som bekant misslyckades. -Då sedermera den afsigten -hos ide sydtyska, af Österrike inspirerade, Staterna framträdde att framskjuta en observationskår till öfre RHen för att provocera Frankrike still. krig, så sänder Preussen general Willisen still Wien, i en särskilt förtrolig mission, öfver hvilken tidvingarne dik. tat mångahanda säker. Hans sändning had i verkligheten till syfte vatf Varna Österrik för Kvarje ehsidigt sätt gå framåt. Att ick Österrike skulle af Preussen lemnas i sticket. derför borga de af Preussen genom dess krigs beredskap redan gjorda och snart blifvand uppoffringar, derför borga slutligen .de hög4 tidligen af -prinsen-regenten vid slutet af kamrarnes kittning uttalade orden, att Preussen beslutat ansvara för den europeiska jemvigten och :Europas allmänna rättstillstånd: Meh vid betraktande. af dessä garäntier borde Österrike också upphöra att stödja sig .på de sydtyska staterna såsom ssärskilta bundsförvandter, för att utöfva en trycknifig på Preussen och med tiden .inveekla detta land emot dess vilja i krig. — Detta var hufvudsaken uti general Willisens sändnitig, hvarvid noga antyddes den linie, på hvilken Pfeussen var redo att inträda och taga parti för Österrike, fastän denna del af missionen naturligtvis Icke eg: nar sig för offentliggörande. — För attÖsterrike skulle gifvasgehör åt dessa föreställningar, måste det redan vara bragt i en sådan -bejägenhet, att Preussens hjelp skulle atises oumbärlig. Detta var hittills icke fallet och vidgeneral Wallisens -afresa från Wien den 30 Majbade ginu icke hågöt artangement kommit till stånd. Det heite blott, att vägen var öppnad fören öfverenskommelse, hvilket har afseende derpå, att kejsaren på det vänskapligaste sätt tog afsked af general Willisen och, tryckande hans hand sade: jag boppas, att vi skola förstå hvarandra, och att en innerlig öfverensstämmelse skall komma att råda mellan Österrike och Preussens Men uppfyllandet af denna önskan hindras bufvudsakligen af den omständigHeten, att mellanstaterna, ärnu icke vilja uppgifva sina intriger. Hr v. Beust var nyligen i Paris och