Aftonbladet – 14 juni 1859, sida 2

medföra mera nyttaän skada. Den borde nemligen, förmenade vi, utgöra en kraftig väckelse för rikets ständer, att, när begäran om fortfarande anslag för kongl. teatern till dem framställes och det braskande talet om vigten att upprätthålla en nationalteater åter låter förnimma sig. fästa det vilkor vid hvarje vidare-anslag-till-den ifrågavarande konstan-. staiten — om de: förvöfrigt finna sig benägna att bevilja något ånslag alls: åt ett: såhufvudlöst administreradt verk — att densamma kommer att sörtera under någotaf stätsdepartementen och att följaktligen dess styrelsepersonal framdeles-må tilsättås efter föredragning i statsrådet. af.tenansvarig; rådgifvare. Hade ett sådant vilkor varit fästadt vid det senast. beviljade betydliga teateranslaget.! skullesen utnämning,sådan som. den ifrågavarande, varit en emöjlighet, ty ingen ansvarig rådgifvare, så trodde vi, skulle gerna låtit må sig, att kont asignera densamma. Nu — fullföljde vis vårt ; resonnement .— bör. det skeddä emellertidskunna öppnaständernasögon, så att de tillse det icke folkets medel utgifvas r att sätta nationalteatern i stånd att erbjuda indräktiga sinecurer åt höga personers personliga umgängesvänner och gunstlingar. Beklagligen skulle vi snart erfara att vi bygt våra förhoppningar på blotta illusioner; att. den garanti vi i detta hänseende hoppatsd: att statsrådet och dess ansvarighet skulle. erbjuda, ingalunda är att.derstädes påräkna.t. Lördagens Posttidning gaf vid handen, att statsrådet lika villigt fogar sig efter den styrandes personliga tycken som. föredraganden för hofärendena. Den tillförordnade generalkonsuln i Åbo:är nerligen en person, som i afseende på, å ena sidan sin personliga ställning till regenten, och å den randrawsina ådagalagda. meriter för den erhållna befattningen, befinner sig-i alldeles enahanda kategori som hr Hvasser; men skillnaden, den vigtiga skilnaden är, att han förordnats att förestå — efter all sannolikhet för att sedermera definitift -beklädar—en: plats i statens tjehst, af sedd att bevaka de förenade rikenas handelsintressen samt svenska och norska undersåters rätt och bösta i ett land och på en ort; med vilka isynnerbet vårt langd stårilifligaste förbindelse och der ömtåliga och gra:.nlaga förbållanden fordra; måhända mer än på de flesta dylika platser, en: man: med omfattande affärskännedom och bepröfvad skicklighet; en man, framförallt, som. eger något. anseende i sitt eget land och kan med någon säkerhet påräknas skola förvärfva aktning? i det land der han skall uppträda såsom de förenade rikenas representant. Och ett sådant förordnande har hr Dahlfelt erhållit, icke på grund af en framställning af föredraganden för hofärendåna, på sätt hr Hvasser erhållit sin anställning, utan; genom en; formlig; regeringshandling, kontrasignerad, naturligtvis af en konängens ansvarige rådgifvare. Företeelsen är i sanning nedslående. ; Då hr Dahblfelt för någon tid sedar afskedades från sin befattning såsom; kronprinsenregentens bibliotekarie — och efter hvaåd 1yktet ville veta äfven skulle aflägsnas från den höga parsonens närmaste umgängeskrets — hette-det väl till ei början, att br D. skulle begåfvas med: ett konsulat eller annan befattding i utlandet; men då. en ganska rund tid gick om, utan att någon utnämning afhördes. började man allmänt dåra sig med den, föreställningen, att förslaget derom mött sådana hinder. hos statsrådet, att det fått förfalla. Det visade sig i, lördags huru mycket man bärutinnan misstagit sig. I Det är sant; hr Dahlfelts utnämning är ännu icke: definitiv. Praxis har hittills varit, att då något konsulat blifvit ledigt på platser Her Sverge och Norge; eller ettdera landet, ha hågon betydligare affärsverksamhet, hafva flera personer apmält sig såsom sökande, och kåväl kommerskollegium som det norska-Debartementet for det Indre ha blifvit hörda och ått yttra sig öfver kandidaterna. Då hr DablIelt nu till en: början blifvit sänd till Abo Iendäst: på förordnande, har man förmodligen ansett sig icke beller i detta fall kunna undvika de vanliga formaliteterna. Tyvärr är det likväl latt befara, det de denna gång blifva endast fornalitetör, Lärorikt skall det emellertidblifva alt erfa a, om de båda nämnda myndigheternå sköla anse, det den zaffärsskicklighet, hr Dablfelt förvärfvat sig såsom kroönprinsens bisliotekarie — och hvilken visserhgen ärsat nelt annat släg än den som kommer i fråga igFinland.— skall görahonom kompetent: att bekläda ett af de förenade rikenas vigtigastc konsulater, Detta är, tro vi, något tvifvelaktigt. Men säkert är deronpiot, att de bäda åtgä Aer vi här omtalat, skölal betfaktade såsom yitringar af elt system: ock såsom vittnesbörd om bära långt den nyarregimen.skan gå ut: ifrågavarande riktning; i ländet väcka. erystor och smärtsam sensation, större och smärtsammare i samma, mån man eger en, närmare kännedom om: personer och förhållanden. fm H H Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen, den 10 i denna .nåånady. uppå: derom gjord ansökriinp. Hoviliat cvanckå nä nörskasmene.