Aftonbladet – 14 juni 1859, sida 2

arbeten vid soffan, der Majken balflåg, liksom vi funno dem den aftonen; då Thorborg fick budet att komma hem och dåsedan så många mörka. händelser kuödto sig tillsammäns. Nu; sade Majken; med sin fordna friska, fylliga och bebagliga röst; ;skall min lilla Thorborg säga oss hvad det var för e frisk vind som blåste Vid kapellgården, då färbrör skref efter dig. ; sJas dä måste nödvändigt bigtas, tillade Emilia, ty nu, då denna fruktans tid är öfver, kubna vi i ljuft lugn glädja oss åt det goda — och det är något godt, Thorborg, det har jag sett i dina ögon alltsedan., Mina älskade vänner; ären j båda döfva, som icke hör att det kommer någon öffer gången... Jag tror icke att Gidmäår ännu hunhit hemifrån, ty pappa har så litet fått rå om horiom under dessä veckor, att... Hör... det är farbrors steg, fast han tycks dröja och dröja. : Han går visst in till tänt!s, sade Emilia. Nej, yttrade Majken, och en flyktig färgskiftning steg upp På hennes ansigte, han kommer: nog-hit, och man: behöfver. blott litet känna till pappas gång för att förstå att Han bar annat ärende ärnsatt blott fråga hur jag mår ..; Stackars pappay han är så ovan satt lägga band på sig, att han verkligen måtte inas bra mycket... Märker ni att han vill tåla ensam, 8å gå ändå icke ut. Jag villännu ett pär dagar uppskjuta det samtalet. Det var verkligen Moss som : gläntade på dörren Hur är det med dig, mitt;barn2 Mycket bra, pappa — det vill säga ST man kan vänta, innan man hunnit till full komlig tillfriskning.. Är pappa kanske så snäll och Kommer till mig på långvisita Hvarför icke, du... Riliske både ungas frun och Tborborg torde ha några göromål, så kunde jag upptaga platsen. Tack, kära farbror,, svarade Emilia med sitt täckaste gmåleende, men Åke ber mig alltid gå så lite som möjligt i träpporna., (Forts. följer.)