Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 3

och, derföre här Herren nu ställt mig under sin tuktan.s Vi skola ej följa! i spåren de trenne dagar öch nätter som tyngde öfver familjer på Svaårtskär eftef försoningen? mellan Möss och Gudmar. : Det var nu lördägs aftons rf Den, gamle, kapellpredikanten satt ensam i sin ensliga i kammere; och s.alltsedan. han. tilltrödt sitt predikokally hade hamvej med sådan: andakt och ödmjuk kraft beredt sig att uppfylla det. ; å Han var fullt öfvertygad att hans läppar andra daget skulle imder gudstjensten få uttala,en. ?tacksigelse?,.demn ban :aldrig visste buru han? skulley frarhstappla, om ej Herren läste den för honom. . Och. kring hela stranden, på alla öar, holmar ochskärder folk funnos, gick: det en andå af;omätligt, deltagande... Man, vissta att ; det. nu. stod som värst, till på Svartskör, och många vorode qvinnor som ärnade till kyrkan meåföra apartori kjortelfickan den Svarta kyrksjaletten, för ätt vid hemfärden, om man . fatt; höra. något rysligt, sätta den... icke på bufvudet, utan påden lilla. båtmastens topp. 5 sr De gamle från Ufklippan egde ej någon ro på sin fasta borg: De rodde ett par gånger om dagen till Svartskär, och utider. de sista dagarne. kunde ingensmer än lotsfar bereda Moss några ögonblicks lindring, i; hans :förtviflansfulla sorg FFF TITS Hvad skall. det -bli af, hvad :skall-det-bli af mig?, klagade hån denna samma lördagsqväll oböpphörligt, .Gudmar är ung, ban kan sörja -henne länge, men han är ung — han har: kraft. min är uttömd:.. Hvad skall det! blifva af, mig?, EFråga inte så ännul svarade lots-far med