Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 3

lofva-sig. De ville väl också, som det kal las! slå i busken) och) undersöka om till äfventyrs kammardebatterna och herrehuset opposition försvagat ministeren. -Men dero skulle de likv eles förn Hör dem sjelfy g i Prinsen sade c Mt ut, att On iden af dem ti ta konservativa folktidnin igen skulle i Kreuzzeitangs anda göra oppos ition emot hans ministrar, så kunde ban hvar. ken moraliskt eller materiellt understödja densamma. Man borde icke tro att ministerer blifvit honom. påtvungen. Han hade i flere är varit på vänskaplig fot med dessa herrar, och-om han icke känt dem, så skulle han icke hafva utnämnt dem till ministrar. De sednaste kammarförhandlingarne hade endast beföstat hans förtroende till kabinettet. . Man Borde icke -heller tro, att de framlagda lagförslagen (angående fakultativt civiläktenskap, grundskatterna c.) blifvit ingifna emot hans vilja. Han kunde med sina dagböcker bevisa. att dessavlagförslag redan för åratal sedan blifvit af. bonom i sina. grunddrag uppsatta. Dermed afskedade prinsen den ädle grefve Eberhard Stolberg. Man kan tänka sig i hvil ken stämning. .. Herrarne måste nu medgifva. att hela deras vinterkampanj emot ministeren varit gagnlös. Om något vore hotadt, så var det icke; ministåren, utan. herrehuset, åt hvilket, .om det:skulle fortfara i sin stela oppoition och göra all regering omöjlig, en utnämning af herrar förr eler sednare torde gifva närmare uppplysning om prinsen-regentens önskningar. ysn Vid sin återkomst från Italien återfann icke konungen sin mångårige vän Alexander von Humboldt. ...Denne hade under sin korta sjukdom flera gånger sökt upplysning om konungens återkomst och uttalat sin bedröfvelse öfver, att han icke skulle få återse sin höge ynnare och studiekamrat. En så hedrande benämning förtjenade också i sjelfva verket Fredrik Wilhelm IV, Han hade städse visat det lifligaste deltagande för Humboldts forskningar. Hans ande var rik och: bildad nog för att följa Humboldts örnflygt och att, om icke sjelf finna, åtminstone förstå och beöndra hvad som blef funnet. Mycket af hvad Humboldt läste och studerade, läste och studerade han med afseende derpå, att han ville i en behagligare form meddela det åt konungen. Konungens sinnessjukdom bade djupt bedröfvat Humboldt och han kände sig derefter mera ensam än någonsin förut. Äfven tidningarne hafva gifvit vetenskapens bortgångne heros en värdig minnesvård. Bland hans qvarlåtenskåp fann man en sjelfbiografi, som sanholikt inom icke lång tid skall utkomma och fullständiga samt till-en del beriktiga, de i talrika lexica soch handböcker spridda lefnadsskizzerna af den store mannen. Obeskriflig är den sorg, som Humboldts bortgäng väckt i Berlin öch hela Preussen. Att mmar känsla delades öfverallt, der sinne för vetenskap och ädel mensklighet herrskar, derom ha de allmänna tidningarne på alla tungomål ourit vittnesbörd: : Men : sorgen var: icke för len aflidne, hvilken i en så hög och kraftig ilder, som få dödliga, slutat en afundsvärd efnad, utan för verlden, som förlorat en af sina mest begåfvade? och--höghjertade medvörgare. Hämboldts sjelfbiografi skall utan vifvel äfven i Aftonbladet blifva omtalad och nart. efter sedan den, utkommit vinna ett törre rykte än Göthes Wahrheit und Dichtmg, i hvilken digten stundom är öfvervägande — en förebråelse, som säkert icke skall ffa Humboldts skrift. 7 RR