Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 3

Nn, om brist på mogen protning — en torebr: , else, som i denna fråga aldraminst bör drabb 1) den sistnämde. Utrikes korrespondens, Berlin denf128-Maj. on 18 Maj, den för Preussen egendomlig rotestantiska botoch osdagen, åter vände framemot aftonen, r Dresden till Ber I liny konung Fredrik IV från fesan till Italien Dagens högtid hade lockat många promede rande ut i det fria. Konungen satt civilt kläd i öppen vagn. Hans ansigte var djupt bryn laf söderns sol; men för öfrigt infallet oc! I siukligt; blicken osäker och stiftande i rym -I.den. Drottningen, som satt jemte hans majt tycktes också vara ganska lidande. Man kärd öfverallt, att ingen förändring inträdt i ko nungens själstillstånd. Prinsen-regenten sjel bade tydligt antydt detta 1 trontalet vid slute af kamrarnes sammanvaro .den 14 Maj. Sjul och med förlamade sinnen återvände Preus: sens herrskare till sitt residens. Under mel lantiden, sedan hans afresa till södern i Okto. ber förlidet år, hade djupt gående förändrin: Km försiggått i Preussens inre. Kabinette Manteuffel, hvilket hofvet, tvärtemot allmänna mehingen, uppebållit i hela 10 år, är störtadt och i dess ställe har trädt en förvaltning. hvars medlemmar äro djupt hatade af hofpartiet. Det. förut mäktiga pietistiska partiet har förlorat sitt inflytande och gifvit plats åt ett tolerant, upplyst system... Så genomgripahde dessa förändringar än äro, så stå de likväl i betydelse tillbaka för den, hvilken dels redän inträdt, dels botar att under den närmaste tiden inträda i de utländska förbållandena. Men konungen tycktes icke hafva någon reda derpå och for med synbär apathi förbi de putsade promenaderna, genom dei vårens prakt blommande allerna till det i den bekanta afskyvärda perukstilen bygdå slottet Charlottenburg. Man berättar, att konungen, som förut på hela resan blifvit hållen i okunnighet om tilldragelserna i Berlin, först på återresan i Triest blifvit underrättad om den i Berlin skedda förändringen. Han frågade förundrad om mi nisterförändringen skett svart efter hans afresa. Då man bejakade detta, utropade han: Man tror således icke mera på mitt återställandel — Det var allt, liksom man ock i allmänhet har märkt, att konungen lefver nästan endast. -med kroppen och fäster intet intresse vid hvad som föregår omkring Honom. — Före hofvets afresa hade bemödandet på drottningens och hennes änbängares sida att indirekt inverka på politiken och affärernas ledning på mångabanda sätt visat sig öch hindrande ingripit i statsmaskinens gång. Man befarade eller hoppades, allt efter olika partiställning, att samma sträfvande hu åter skulle försöka göra sig, gällande och korsa den herrskande politikens planer. Af stort intresse var frågån i hvilken riktning detta kunde komma att ske i afseende på de utländska förbållandena, om i österrikiskt eller ryskt intresse.. De :som erinrade, sig drottningens intima förhållande till sina systrar, erkehertiginnan Sofia och drottningen af Sachsen, trodde påettsannolikt understödjande af,den österrikiska politiken. Dertill kom feodalpartiets: glödande bat till Frankrike: Deremot hade förhållandet till Ryssland, som under orientaliska kriget på ett så förderfligt sätt hade inverkat på Preussens öde, kallnat sedan stormakterna fått en annan ställning till. hvarandra. Det nya ryska hofvet, som tänker Helt annorlunda om legitimitetsförhållanden än kejsar Nikolaus, bar länge icke velat veta af de preussiska feodalisterna, visade dem föga tacksamhet för deras helt och hållet egoistiska tjenster under orientaliska kriget, och hade genom den revolutionära förbindelsen med Frankrike vändt rygen till sina-förra förbindelser i Tyskland. Förutsatt således, att det kungliga hofvet efter återkomsten skulle återupptaga det förut fullföljda sträfvandet att utöfva ett medelbart inflytande, så kunde man med temlig säkerhet vänta, att detta skulle ske tvärtemot dess förra tendens till-Österrikes fördel. I Tyskland och i en del af Preussen fästade derföre de, som vilja att Preussens politik skall obetingadt ansluta sig till den österrikiska, förhoppningar vid konungens återkomst, enär bans omgifning skulleförorsaka en vändning i regentens faktiska, om än icke i sina syften neutrala politik. Detta var isynnerhet de feodala å ena och de ultramontana å andra sidan. Det nationella partiet, som likväl å sin sida önskar att Preussen måtte kraftigare uppträda; hade inga sympatier för dessa förboppningar, ty det väntar landets förkofran och Preussens pånyttfödelse, icke genom partisträfvanden och hofintriger, utan genom den sjelfbestämmande nationella handlingen. Att någon lycka på detta område icke är att vänta af kreuzriddarne, derom voro de oförvillade sinnena inom alla liberala fraktioner ense. Dervid bör man icke förbise, att de ifrågavarande ansträngningarne och intrigerna skola stranda mot prinsen-regentens fasthet, Också har jag försökt framställa hela denna sträfvan hufvudsakligen :endast för att låta läsaren kasta en klar blick. in-i de. särskilta partiernas. ställning till dagens: frågas Att icke. prinsen-regenten ämnar göra de feodalas politik-till sin, framlysersaf en episod, hvarom -de .härvårande tidningarnes blott: meddelat allmänna antydningarssJunkerpartiets fine fleur har nemligenför safsigt att i Berlin grunda enkonseryvativ folktidning. Grefve Eberhard: Stolberg, vice. president i! herrehuset, sökteaudiens: hos :prinsen-regenten för att rekommendera företaget åt -bans välvilliga uppmärksamhet och moraliska understöd. -Hetrarne hafva sedermera bestridt satt de sökte äfven ett materielt understöd; men detsamma skulle förmodligen. underförstås; oehhade säkert icke, heller under förra regimen utePÅRSRA fe n 4 a 3 AIN Bayer