Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 3

kan jag bära) men knappt ding och jag vill blifva dig. en trogen och tålig bjelparinna i din börda.. .Så skall hon: se oss med, välsignelse, och aldrig, aldrig skall:du blifva .öfvergifven åt dig sjelf att ensam trampa den heta stigen. : Så, svarade Moss, tpprörd. intill djupet afssina känslor, så talar du till mig, som mot dig Färit allt, utomsen värdig makel Du vill offra all din smärta — och det tror jag dig om — för att endast lefva för mig, som hvarken förtjent kärlek eller misskund... Besynnerligt... besynnerligt... detta är den gudsfruktansom lotsgbbben talat om, det är den trösten som den får, hvilken blifvit flyttad: fråntförnebädden. Det är den. trösten som vi erhålla, då vi efter Guds. vilja sätta oss sjelfva-i andra rum, met .. Är jagiej din Ä-olyckansedag? f Jon, svarade Moss sakta, mendw var också min i lyckans dag — men då såg jag blott mig sjelf. ;: —SDet, var sinnets. fel, min vän, icke hjertats. Stor .sak hvilkenderas felet. .varl För dig låg dock lifvet som ett ständigt elände. sOch din, ehda glädje kom från henne: För dina pligter har du lefvat utan tack, och för dem skall du lefva Utfäll tack, ty hvern Kan täcka den, som tålåt såsom du nu gjort till mig... Beate-Marie, tror. du-ej-att, om;detanu kunde ja igenssom-—, dur förstår -—-hon finge efva, Jag: icke då skulle bli cu man; som aktade, ärade och älskade dig, du, som vill öfvervinna ditt eget hjerta för att hålla mitt uppe ? G Jo,. min gamle käre man, dettror jag fast, som om det blifvit mig uppenbåradt från himlen. Men öften om vi måste å igenom vår pröfning,?blir du ändå förändrad: på samma sätt;tys din självär,nuspå sen ny väg. Det fror jag. men kraften bar dött ut,