Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 2

Då gick Emilia ända fram till honom. Ni bad mig defuppe att jag med min hand skulle stryka bort det heta molnet från er panna. Nu vill jag göra hvad jag då icke ville... Ni skall blien annan -:menniska... Min välsignelse, mina böner, mina tårar skola följa er. Och om jag får er att tacka för den lyckan att hafva. fört en-själ på den-väg,från hvilken den för en tid irrat ut, så skall jag under hela min återstående lefnad: med: tillfredsställelse tänka på er, brottslig genom pessionensmakt, förädlad genom samma makt... Och hon strök med sin band öfver den unge syndaärens bleka panna. Och han fattade denna hand och öfversköljde den med strömmande tårar. i Ni har besegrat mig... Min själ ligger vid er fot. Er hand skall icke hafva vidrört en efter detta brottslig man... Jag reser — ja, jag reser. .Tack; o, tack! svarade Emilia. Och när jag genom arbete upprättat mig och blifvit en hederlig man, då först skall jag skrifva och tacka er för denna stund. Från och med denna natt försvunno alla spår efter Wilhelm Holt. En sägen gick väl att ban bade kommit tillbaka tills Bottnafjorden och en tid hemligt bott i grottan på Hafsfruskäret, men till någon visshet kom man ej med. denna saga, Långt fram i tiden — många år sednare — erhöll Emilia ett bref från en af kolonierna i Amerika. Det var ej undertecknadt af Holt, men innehöll dessa för henne fullkomligt begripliga ord: ; Ni har räddat en själ, som ni kunnat bortkåsta -med afsky.. En. man beder dag och natt för er frid — han har återvunnit. sin egen och blifvit, hvad ni ville, en förbättrad menniska.