Aftonbladet – 11 juni 1859, sida 2

der ingen-känner ert förflutna, kan. ni skaffa er en ny bana: tusen utvägar-stå er der öppnao Ingen för en sådan usling som jag! Penningarne, somjag icke vidrört, har jag anförtrott åt. Guldbrandsson. Jag väntar hvad som helst och går icke två steg ur vägen för mitt öde... Mew vi sjelf, som mu emot mig varit så högsint; så barmhertig, gå ni, medan mina sinnen sofval Nej, jag går ej utan ert löfte! Ingenmenniska har gifvit akt på er. Främlingsfiskaren skall ledsaga er hvart ni vill; hur långt ni vill. FriKetens luft får ej föraktast) Jag säger er-att jag icke längtar efter den. Om jag skulle längta efter något; så vore det ett ombyte till något — lika godt bvad. ,O, min Gud, gif mig kraft att besegra denna galenskap! Då ni, som ni säger, lemnat Guldbrandsson detta vigtiga förtroende, som bör ha lyftat en omätlig börda från er själ, vet jag ej om ni kommer att utstå något egentligt straff, helst ni sjelf -egde er del i det borttagna, men i hvarje fall står vanäran qvar i det gamla landet, I ert inre, fastän ni kanske. sjelf icke tror. det, bar. ni hunnit långt-på-en förbättrad väg, Ni har icke rätt att upprycka och bortkasta den brodd, som Gud låtit uppspira i ert hjerta... Se, jag gråter öfver er, arme, arme man — låt ej. dessa tärar falla förgäfvest Ni skulle nog ångra det... Nu skäll: ni resa. Ni-skrifver till: mig, som Jemnar er -respenningar. af..era ogna medel, och i-alla tider kan mi vara förvissad att er handling hos mig skall vara bosatt i ett tacksamt minne. Jay sjung, ljufva näktergal, sjung himmelska sånger för fången — mem döf ärchan-: död är han... Lifvet gåfve hän er gerna för denna. stund. Dock, bans själ drifver mot djupet...: uppehåll den ej! Ser-ni icke att det är för sent?