Aftonbladet – 10 juni 1859, sida 3

VV LH Ja, jag vill låta honom fly. Jag skulle: aldrig bli lycklig, om jag med minnet af denna afton förenade ett annat, som alltid: skulle påminna mig en handling, den mitti samvete ej skulle gilla. Må han fly... men hvem skall gå till honom och meddela hon om detta — jag bör ingenting veta. Främlingsfiskaren skall uträtta det. Du vet, som sagdt ingenting — det är jag... Men om han visar liknöjdhet för allt? Åh, det kan han aldrig visa i dr,n saken.v Emilia skakade på hufvudet. PDet är ej omöjligt! återtog hon: Han tyntes icke fråga efter någonting... Säg, älskade, får jag för detta fall :göra dig en vigtig fråga? Allt får du fråga! Skulle du, om. min fruktan besannas, tilllåta mig att gå ned tll honom? Det vore ingen fara numera. Jag erfar icke den minsta rädsla för den alycklige, men min makt öfver honom kunde verka till hans bästa. Nej, nej, nej, tala blott med Tollel (Forts. följer.