Aftonbladet – 9 juni 1859, sida 2

got vigtigt ,deraf följer... Satans omständighet att jag icke kom till Hamburg förut; att jag icke utsatte någon annan plats, der bref kunde träffa mig... Dumheter... Mor svag, kantänka ... Hjelm fjeskande i onödan. Supponerar jag skulle känna det på mig, om hon vore allvarsamt sjuk... Men om hon ändå är det, om jag känner det på mig och icke vill känna det ... Den fördömde karln — om han nu slutligen gör mig detta omätliga onda — om hon, mitt Majblomster ... Ah, mitt hat, mitt raseri mot honom har inga gränser ... jag hatar honom med tusenfaldigt hatl Han rusade ut i förstugan. Nå, är det icke färdigt än? Hästarne voro just förspända. Moss steg i vagnen, endast gifvande denna korta :-befallning: Kör för tusan djeflar och fråga icke efter kamparnal ; Men den förvånade huspigan hade så när fallit baklänges af bestörtning, då hon en timma sednare åter såg vagnen komma bullrande tillbaka genom allen så att stenar, stickor och strån yrde omkring. Husbonden var åter hemma. Och så lydde nu den befallning han gaf: Må den af drängarne, som rider fortast, göra sig färdig att fara med bref till Svartskär! . Hederlig. vedergällning, om han är tillbaka i natt. Och nu sträfvåde Moss upp På sitt rum, der han satte sig och och slängde ibop följande bref till Hjelm: Sa Käre bror! V Just nyligen hemkommen och mött af den underrättelsen att dotter min blifvit träffad af något illamående, lät jag ögonblickligen spänna för andra hästar och var redan På väg till Svartskär, när jag slogs af den tanken: att jag måhända der kunde träffa en person, som jag nu skyr tio tusen gånger mer än jag skulle sky sjelfva pesten, om den stode för dörren. Rent ut sagdt? jag vill icke genom något slags tillställning bli lockad och tubbad till